Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen: Lutherska Tiden - Lutherska Tidehvarfvet före Hert. Carl Filips död - I. Om landets styrelse samt folkets tillstånd och beskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 LUTHERSKA TIDEHVARFVET
All handtering och rörelse fick under hert. Carl liksom nytt
lif både i bergslagen och på landsbygden. Omkring hans tid
blefvo åtskilliga stångjernshamrar anlagda öfver allt i landet?)
enligt riksdagsbeslut i Norrköping 16047”). "Emedan åkerbruket
tog en ganska stor skada deraf, att bönderna nu mer än förr
nödgades skjutsa resande herrskaper genom landet", så förbjöd
hertigen 1581 all skjutsning emellan Påsk och Ericsmessa,
«emedan landets kalla climat i en tid, då skogarne ej till någon del
voro afbrukade, gjorde, att man sent om våren kom att så
och sålunda stod i fara att af frostnätter och hösten blifva
blottstäld för missväxt och hungersnöd"; vidare pålade Herren
1582 "hvar bonde att om hösten så en tunna svedjeråg”) och
emedan landet egde större utrymme än innevånare, gaf han
äfven vid samma tid frihet på 6 års tid för alla utlagor till
dem, som här upptogo ödemarker, hvarefter de orubbade skulle
få besitta sina egendomar everldligen emot skatt" ?).
Inga nya marknadsplatser utom de (sid. 155) uppräknade
anlades i detta tidehvarf mer än 2:ne oxmarknader i Filipstad:
stora oxhelgen den 1 Sept. och lilla oxhelgen 8 dagar förut;
men deremot försvinner numera marknaden på Brattforsheden.
Skjutsinrättningen till de resandes beqvämlighet blef nu
stäld på bättre fötter, än den förut varit, fast man kan utan
mycken möda föreställa sig, att det gick trögt och långsamt till.
På Arboga herremöte 1561 blefvo Taverner eller
gästgifverier pålysta på alla vägar och att hvar man skulle gifva
penningar för fordon och förtäring; och året derpå på riksdagen
vidare beskrifva vid sina gårdar. Utomdess voro nu märkliga: frälsegårdarne
Alqvittern, Berg, Bergja, Bofors, Brosäter, Forsvik, Höglunda, Sätra,
Sem, Vestervik m. m.
1) De äldsta äro: Asphytta, Asjöhytta, Bjurbäck, Borgvik, Damhytta,
Gammalkroppa, Hennickehammar, Herrhult, Kroppa kronobruk eller
Storfors Nyhytta, Spjutbäck, Stöpsjö och Torskebäck.
”) Förnämsta orsaken var, att utländingen klagade öfver underslef med
Osmundsfaten, i hvilka han ofta fann sten blandad. Jag erinrar mig eljes,
att jag läst om släångjern redan i kon. Eriks tid — i sal. prostens i
Skinnskatteberg, M. L. Böök, diss. de ferro in Svecia Malleato; men jag har
ingen kunskap derom i Värmland.
3) Jag har på flera ställen förr nämt om »rågsäde, men är ännu lika
klok och har knappt funnit den hos oss nämd förrän 1520 då den såldes på
Värmlandsberg för 12 öre tunnan.
+) Det är icke utan, att försök varil gjorda häremot, när någon Naboths
viugård lyst en Achab i ögonen, men denna förordning har merendels friat
äaboarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
