Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet efter Digerdöden - VI. Om märkliga orter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2929 PÅFVISKA TIDEHVARFVET
lär vara räknadt från 1652, då alla bergmästare i riket ingåfvo
berättelser om sina bergverk, hvarefter Kongl. Collegium
uppstälde sin Deduktion till konungen 1666. Således kan tiden
passa in på Peder Holmfasta. Hade han kommit hit förr eller
senare, så hade han funnit folk före sig och hade ej så lång
tid kunnat ligga i fred fördold som nu strax efter digerdöden.
Hade han kommit någon annan tid, så hade han ej så länge
behöft söka enslighet, utan kunnat rymma öfver till Norge.
Men nu gick icke heller det an, ty norska konungen var den
svenskas son och hvem som helst vår Peder dräpt, så synas
båda konungarne hafva varit stötta.
Häremot kan väl göras den invändning, att här nämnas i
k. Magni bref borgmästare och stadsmän och ingen stad vari
nejden af Persberg; men man vet, att hvarje stad handlade
Osmunsjern vid långt aflägsna hyttor och äfven ZLibeck köpte
sjelfva råa malmen vid grufvorna, för hvilken orsak de hade
sina upphandlare på vår bergslag, boende vid Örebro ?!).
Skulle man vilja draga detta bref till Norbergs bergslag”),
så är dock mycket ovisst, om der var stad vid den tid k.
Magnus utgaf bemälta ordning och stadga.
Persbergs grufvor synas således förmodligen vara upptagna
strax efter digerdöden och Yngshytta, Vekhytta, Saxå och
Saz
1) (Palmsk. M. S.) Ett artigt och förmodligen pålitligt bevis på Libecks
handel på Värnmdlands berg yppade sig tillfälligtvis om sommaren 1767. En
gesäll kom vandrande från Norge genom Fryksdalen och följde bönder på båt
öfver Fryken till Carlstad. Dessa satte i land vid gården Bösseviken i O.
Emtervik och som gesällen sprang först ur båten kom han med fötterna i en
penningehög till några marker. Alla penningarne voro afsilfver, gamla, urmodiga
och obekanta; men en, som jag bekom, var af kejsar Otto Magnus. Jag har
fått löfte på så många, som bönderna deromkring kunde rädda till 10 å 12,
men de öfriga skola hafva blifvit employerade (= använda) i en
guldsmedsdegel i Carlstad. Som de flesta voro lika den jag fick och alla förmodligen
tyska, så kan man lätteligen sluta, att så många aldrig kommit till Värmland
om icke för jern eller malm. (Kejsar Otto lefde omkring 950.) Samma grund
torde ock vara till de fyrkantiga, röda och hvita, samt smärre och större hvita
runda silfverpenningar, som nyligen skola hafvce blifvit funna på herr Cornetten
Bagges säteries grund i Ferglanda på Dahl (se Göteb. Hvad nytt? n:o 59
&c. 1774).
”") Mag. Nohrfors i sin disputation om Norbergs bergslag anför ett
bref af biskop Knop 1422, der gatubodar och mera, som angår stad, nämnes
vid Norberg; men det gör ej tillfyllest att hänleda Magni stadga dit, hvarför
ock bemälte Auctor håller före, att der icke var stad; men herr landshöfd.
Baron och Commend. Tildas hade derom helt annan mening, hvarom ett
vidlyftigt oriyinal-bref fins i Archivo Vermlandico Tom. 1 N:o 92.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
