Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet efter Digerdöden - VI. Om märkliga orter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTER DIGERDÖDEN. 181
kyrkoherren prestgårdarne i Gunnarskog och Ny samt Stommen
i Elgå ”).
> Gunnarskog redkyrka af trä stod en tid efter
digerdöden öde och Ny sockens kyrka blef ”/<+ mil längre i S.V.
uppbygd. Hon lär derför haft tid att blifva så bristfällig, till
dess hon ånyo kom i bruk, att hon behöfde ombyggas, men
då blef en annan plats ett stycke i S.V. öfver sjön Gunnern
på Grafåsmoen ”) utsedd och arbetet påbegyndt, så att ock
tomtstenarne till vår tid varit synliga; dock blef der intet af,
utan kyrkan uppfördes på sitt gamla ställe ?). Den anledning
till flyttning från Grafåsmoen, som munkarne otvifvelaktigt i
senare tider diktat, har gjort, att Gunnarskogs kyrka blifvit
lång tid ansedd för en offerkyrka, der man från när och fjerran
aflägsna orter offrade för sina sjuka, som då skulle vara vissa
om snar ändring antingen till helsan eller döden. Härutaf och
emedan här alltid bott väl behållna bönder, som tillika varit
nitiska om sin gudstjenst, hafva de förmodligen städse och
rikligen underhållit munkar, hvilka satt sitt nöje uti att föra några
slags protocoller, som sedermera alla förkommit. S. Karins”)
och Margarethas ”) bilder bära ännu vittne om påfvedömet,
äfvensom de ännu hos allmogen behålla sina namn.
1) Herr Wilkin, kyrkoherre i Arvika, bevittnade 1480 Yils Braths
morgongåfvobref på Grufön i Grums härad.
2) Denna Mo har namn deraf, att han ligger emellan sjöarne Gwnnern,
Baksjön, dit skyttar fordom drefvo elgar, hvilka de fångade i grafrvar, dem
de öfvertäckt med granris men äå ömse sidor förskansat med gärdesgårdar.
Säådana elggrafvar finnas på flera ställen i landet, mest i Elfdalen, men i vår tid
förbjuder denna konsten sig sjelf.
3) Den gamla slitna sagan är äfven här, att hvad som bygdes om dagen
refs ned om natten. Underligast att vi finna sådant skrock i nyare tider, sedan
ingen munk var till.
1 S. Karin var k. Costi dotter och blef halshuggen af kejsar Ma.xcentio,
då det skall hafva händt, som i Vendel i Upland stått på hennes bild:
Virgo dum clamat. e Coelis angelus adstat
Percussa gladio dat lac, pro sangvine. collo.
eller det rann »yjölk i stället för blod, när halsen höggs af. Till hennes pina
var ett hjul tillagadt med jernsågar, som på ett besynnerligt sätt skall hafva
blifvit sönderslaget. Detta sattes sedan alltid vid hennes bild. Eljes var en
annan S. Karin, dotter till S. Brita, den alsvåldige Guds högt utkorade
Junyfru, men hon blef ej kanoniserad förr än 1498 och saledes var den i
Gunnarskog äldre.
5) 8. Margaretha var dotter till en afgudaprest i Antiochia men sjelf
christen och så öm om jungfrudomen, att förr än hon ville gifta sig med
landshöfdingen Olibius, lät hon piska sig med ris, inspänna sig i jernbojor, rista sig
med gafflar och, sedan hon blifvit bränd med facklor och nedsänkt i en
vattenkettil. höggs hufvudet af den 20 Juli år 152. Man skulle leta efter den
jungfru, som hade lust att göra så efter i vår tid vid tillbud af en landshöfding.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
