Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet efter Digerdöden - V. Om krig i detta tidehvarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 PÅFVISKA TIDEHVARFVET
i Nerike för sitt omak, men icke dess mindre till ny belöning
strax derpå ursinnig.
2. Uppror emot Carl Knutsson 1438, 39.
Engelbrechts framfart med slotten och deras innehafvare
hade väl bort afskräcka allt hvad kronofogde hette att utöfva
vidare tyranni, åtminstone så länge en billig hämd och
rättmätigt straff voro än hos dem i friskt minne, men det hade
kommit, såsom gerna plägar ske vid svaga regeringar, i vana
att vara fogde och menniskofiende tillika, och Engelbrechts fall
inblåste i dem ett nytt mod och tilltagsenhet, så att de inom
2 år började lika illa som förut handtera allmogen i Värmland
och Dalarne.
Men bönderna hade börjat lära känna sina rättigheter och
sin styrka och de beslöto skudda oket af sig, isynnerhet sedan
riksdrotsen Christer Milsson börjat uppegga dalkarlarne mot
marsken Carl Knutsson.
Denna sistnämde herre hade mycket att äga i Sverige, så
att han styrde alldeles som en konung, fast Erik af Pommern
var ännu icke alldeles afsatt, men uppehöll sig merendels i
Danmark. Marsken hade icke heller ännu blifvit vald till
riksföreståndare, så att fogdarne i orterna med rätta borde anses
såsom konungens fogdar; men Carl tog sig deras sak an såsom
sin egen.
Han gjorde en resa till Preussen 1438; men snart hunno
honom de tidningar, att dalkarlarne slagit hans fogde och flera
hans hofmän ihjel. Sedan värmländingarne fingo veta, huru
deras grannar gjort, dröjde de icke länge, förrän de följde deras
exempel och deras fogdes själ blef äfven i förtid skickad till
evigheten. Bönderna trodde sig vara ett fritt folk och menade,
att intet ondt skulle komma derefter !); derför rusade de till
hans gård och slogo honom till döds utan tvifvel i Kisterud i
Emtervik, der en slik händelse säges hafva tilldragit sig.
Marsken var icke sen att genom bref på bref förmana
allmogen till trohet, bjöd dem ock skälig förlikning, ifall hans
1) Vermanna the tijdende sporde,
Theras Fogathe sammaled gjorde,
Alla bönder mente fri vara tha,
Ty slogo the Tolkin darskap uppa. (Rimkr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
