Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet efter Digerdöden - I. Om landets verldsliga styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTER DIGERDÖDEN. 151
Erik af Pommern och Rikets Råd tilldömdes riksföreståndaren
Engelbrecht Engelbrechtsson att i sin lifstid behålla, dock med
villkor att hålla den konungen tillhanda. Den bestod i Örebro
slott och stad samt NB. alla de län, som bemålde Kettilberg
dertill haft. Såsom bergsman är troligt, att Engelbrecht gerna
behållit Värmland på sin lott, och torde det vara en orsak, att
hans namn ännu lefver i minnet och i vördnad hos lands- och
bergsfolket.
Men 1444. då kon. Christoffers högdragna och storsinta
drottning, Dorothea, kröntes, blef Värmland uttryckl. nämdt till
Nerike i hennes morgongåfva och lifgeding. Det bestod af
Örebro och dess län, Nerike, Värmland och Norskoga eller Nora
bergslag och således allt det mesta, som intill denna dag
utgör Örebro landshöfdingedöme ").
Kon. Christofer dog 1448 och Carl Knutsson VIII fann
sig ej vid att låta drottningen njuta sitt lifgeding till godo,
hvaraf mycket oväsende förorsakades. Kon. Christian I i
Danmark tog henne till gemål 1449. och då ingenting annat ville
hjelpa, utverkade han romerska påfvens, Calizti ITT, dundrande
befallning, att lifgedinget skulle drottningen afstås. Det skedde
1456.
Året derpå antogs Christian till Sveriges konung och under
den tid han här regerade, fick drottningen sjelf handhafva sitt
län, då hon ock 1460 stiftade Carmeliterklostret i Örebro;
men 4 år derefter mistade han riket och hon sitt lifgeding på
nytt. Christian påstod väl ofta att få det åter af två skäl:
"att hans gemål egde det som arf efter sin förra man” och
"att hon nu vore Sveriges drottning". Isynnerhet yrkade han
hårdt derpå i Calmare-möte S. Knutsdag 1474; men Sten Sture
var då likaså obeveklig, som Carl Knutsson varit förut, och
sjelfva påfvens bannlysning den 14 Jan. 1478 öfver Sturen och
hans vänner uträttade icke en gång något det ringaste ”).
1) Efterhand blef Nerike och Värmland så införlifvade med hvarandra,
att man skref Nerikes socknar i Värmland: e. g. Edsbergs socken i Värmland
1468. (Antiqvit. Arch. Handl.)
?) Emellertid hade erkebiskopen, Jacob Ulfsson, af Sten Sture och
regeringen 1471 blifvit förlänt med Normarken i Värmland (Botins utk. till
Sv. Hist. och Rhyzel. Episcoposc.).: men ovisst är, antingen vår Bergslag i
anseende till Nordmarks grufcor så kallas eller det är häradet af samma
namn invid norska gränsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
