Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Påfviska Tiden - Påfviska Tidehvarfvet före Digerdöden - V. Om krig i detta tidehvarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 PÅFVISKA TIDEHVARFVET
ock förödelse, men slutligen behöll Erling öfverhand och insatte
sin son till konung.
Olof Gudbrandsson tog vid alla hvälfningar sin tillflykt till
Värmland och Dahl och som Erling äfven förföljde honom dit,
kan man lätt föreställa sig, att innevånarne ej undgått att vid
sådant buller lida stora svårigheter. Men både Olofs och
Swgurds öde blef att till slut duka under.
Emellertid började den afdöde kon. Östen Haraldssons son,
Östen Mejla, att samla nya krafter och blifva lika farlig för
Erling. Birger Jarl Brosa i Sverige egde hans faster och af
honom fick Östen tillstånd att värfva sig folk i Värmland,
Vestergöthland, Dahl och Bohuslän, till att flytta Magnus
Erlingsson af thronen. Han samlade en ansenlig hop folk, de der foro
liksom kossacker grufligt fram både hemma och borta och till
en skillnad från annat krigsfolk blefvo kallade Björkebener kanske
till en del deraf, att denna ströfvande flock icke alltid var i
stånd att skaffa sig skor och strumpor, som snart söndersletos
emellan bergen, der de till fots oupphörligen skulle färdas frarn
och tillbaks, utan måste binda näfver om fötter och ben !); men
ej deraf, att de brukade de nu gångbara näfverskor, ty sådana
voro i den tiden icke till”) och i det fallet hade de bordt heta
Björkefotar och icke Björkebener. Utomdess hade de haft
besvär att göra sig nya skor snart hvarje dag med några timmars
tidspillan, som ej alltid gifves i fält.
Efter allt utseende tjenade dessa bättre till att såsom en
flygande trupp göra en fiende afbräck, der rof vankade, än att
hålla ordentligt stånd i ett fältslag ?); derför gick ock icke
bättre för Östen, än att, när han kom i en drabbning mot
Erlings son, blefvo hans Björkebener skingrade och han
stupade sjelf på platsen.
’) Heims kr.
?) Finnarne införde den seden att bruka näfrerskor i hert. Carls tid
och köpas de merendels af dem än i dag, emedan våra bönder i allmänhet ej
förstå att göra dem.
?) Björkebenernes beskrifning ljuder icke synnerligen väl: »De voro få
ibland dem, som visste lag och rått, icke förstodo de krigsbruk och icke
krigseller landtregemente; om ock någon var, som förstod mer än andra, så tordes
han icke öppna sin mun, ty han blef icke hörd.» (Norsk. K. Chr. p. 499.)
Derför var det ock, som Sverre nog länge nekade att blifva deras höfvitsman
och när det ändtligen skedde, så mönstrade han ut många odugliga och höll de
öfriga 1 strängare disciplin. (id. 1. ce. 502.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
