Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
TRETtONDE KAPITLET.
hade upphört. Klockan är således över sex, for det
igenom henne. Hon kunde nu knappt hålla sig
upprätt av vanvettig spänning.
— Naturligtvis skulle det aldrig ske. Hon komme
aldrig i verkligheten att dricka ur denna flaska. I
tanken ja, den sprang ju före handlingen som en
galning.
Så skrattade något inom henne. Och i nästa
sekund sögo sig blickar, själ, tankar fast vid denna vita,
klara vätska. Svetten rann utför hennes tunna
ansikte. Något drar henne, hon håller emot, men det
är herre över henne. Hennes blickar stirra i
dödsångest på en mörk, rund ring på fönsterposten, och
hon undrar om det är efter en kopp, så öppnar hon
de torra läpparna, ögonbrynen höjas, hjärtat stormar
vilt, hon sliter ur korken och häller i sig giftet
intill sista droppen.
I samma ögonblick ljöd ett fruktansvärt skri. En
virrig mångfald av toner från djup, dem hon icke
pejlat, från höjder, dem hon icke bestigit, brusade
fram, försent. Men de segrade icke. Dö, dö allt,
ropade hon med ett hemskt leende, okuvad i sitt
innersta. Och så blev i plågornas natt varje
förnimmelse till töcken.
Därute vilade jorden i mörker. Då hördes
plötsligt över prärien en lång skärande vissling, två röda och
blå solar nalkades, och första tåget banade segrande
sin väg österut.
De upproriska voro slagna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
