Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETtONDE KAPITLET.
247
— Hur svårt jag än haffet, har jag alltid skrivit
hem att jag gått i siden och ätit sovel morgon,
middag och kväll, sade hon, de andra kan gärna komma
ut och känna på det, de också.
Vid Stretton hörde sorgliga händelser till
ordningen för dagen, vårdslösheten med liv och lemmar
var oerhörd, folk slogos oupphörligt ihjäl av
maskiner och illa uppsatta takstockar, därför väckte saken
icke vidare uppmärksamhet. Men tidningarna i Blue
Point hade omförmält dödsfallet, och några fina fruar
kommo ditut med småplagg och trösterika ord. De
inbjödo den stackars änkan till kyrkan och
söndagsskolan.
— Min kära missis Vesterberg, sade de, hur se
vi icke runt om oss sorgens och fattigdomens
förädlande inflytande, sådant stålsätter karaktären, ja
gör en människa sant stor inför Herren, måtte ert
hjärta böjas.
Louise satt där, hon ock, i det tämligen slarviga
köket, där de båda kvinnorna överraskats vid sitt
elvakaffe med en liten avec ur en plunta, som
missis Vesterberg sparat från begravningen. Hon blev
naturligtvis tagen för den hon var, en arbetarhustru
av det tarvligare utländska slaget. En smula
besynnerligt kändes det väl men gjorde henne på det hela
ingenting. Nu fattades hon dock av upprorisk
bitterhet, hon kunde gapskratta åt livets grova komedi,
att tänka sig dessa petiga damer i fint siden och
nätta små skor.
— Fördömda fraser! ropade hon plötsligt hånande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
