Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRettONDe kapitlet.
199
allmänt broderskap, framåtskridande, utveckling är
mig kärare än. . .
— Tankegången är inte svensk, herre, skrek von
Muhr.
— Fan ta mig är jag’ inte svensk, återkastades
godmodigt, barnfödd i Tuna socken i Kopparbergs län.
Målarens skrattsjuka blick träffade just nu Töre.
Han reste sig, gick fram och sade förbindligt:
— Herr Hultman — Töre ville minnas, att de en
gång varit bröder! — Jag har en hälsning att
framföra till er fru, skulle vara angenämt att fa göra det
personligen, passar i morgon förmiddag?
Töre, som ofrivilligt stigit upp, bockade och
tackade. Han försökte förtvivlat att se obesvärad ut,
men lyckades i verkligheten endast fördystra sitt
ansikte.
Mitt i natten vaknade han. Louise sov hårt som
en sten, det gjorde hon numera alltid. Öl- och
spritångor trängde in i rummet, hela huset var inpyrt
därav. Fru Silfversvans tunga, långsamma steg
kommo uppför trappan, hennes dagsarbete var
äntligen slut, och Töre kunde höra hennes tröstlösa: håhå
jaja. Nere i korridoren sorlade karlstämmor, och en
röst skrek, svävande på målet: Herrarna, som ä* från
Stockholm, kan inte herrarna se, att det inga
författare finns mer i Norden, de ä’ alla målare bara.
Tårarna runnö utför Töre Hultmans kinder. Han
låg och bet i underläppen och lät dem rulla bäst de
gitte. Vad hade han gjort för ont, att just han skulle
vara utesluten från allt? Livets fulhet var om honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
