Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 66
SJUtTonde kapitlet.
endast stegrade hans retlighet intill det yttersta, hans
sega uthållighet att skona henne var slut.
— Nej, du hade gjort bättre om du stannat, du
har inte gjort mig bättre, du har gjort mig sämre,
jag var på väg att resa mig, att bli en god
människa. Jag levde för ett stort mål, jag ämnade bli
målare, du har dragit ner mig, för att vara
uppriktig, min kära Louise — han ville stinga, han ville vara
hård, han ville vara cynisk — du var litet för
gammal för mig.
Hon höll händerna krampaktigt knutna på bröstet,
munnen förvreds.
— Stöt mer, jag börjar vänja mig.
— Fy fan, sade Töre och stirrade mot golvet.
Han upprepade det flera gånger med en ton av
växande avsmak, tog hatten och gick mot dörren.
Louise gick lika lugnt och klädde på sig. Töre,
som stod med låset i hand, frågade osäkert:
— Vart går du?
— Jag går, när du går, men var viss om att jag
går så att det tar.
Med ett uttryck av förtvivlan lade han bort
hatten. Greps därpå av raseri, knöt händerna, grinade
så att tänderna lyste i all sin vita bredd och rusade
blint omkring, sökande.
Tänk om han fann något och i ett hastigt
mod. . .
Hon visste, att hon icke kunde mista honom.
Hon sprang fram och kastade sig om hans hals och
hatade honom, för att hon måste göra det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
