Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET.
113
Dagen efter var blåsig och slaskig. Louise klädde
sig hastigt och smög ut, för första gången ensam
Hon måste se sin avgud, huset liknade ett tomt
gravvalv.
Bullret och den blåkalla dagern ängslade henne,
hon gick yr och darrande som en sjuk åldring. Alla
människor skrattade, tyckte hon, rusade likgiltigt på,
sågo så praktiska ut, det brusade omkring henne av
kyliga nyktra ord, vad i all världen var det
egentligen hon ville? Hon satt i spårvagnen, fangen,
halvkvävd, olik alla andra.
Som hon arbetat sig upp för den svarta trappan
i ett rangligt trähus, ropade en grov, stark röst:
— Vem är det? I Herrans namn är hon sjuk
igen? kom det sedan brådskande i oljad ton.
Louise föll gumman om halsen och grät
konvulsiviskt.
— Ah Mary, jag längtade så, jag älskar er, håll
av mig litet.
I samma ögonblick förnam hon en besynnerlig
matthet och slapphet i känslan. Hon såg upp med
något av lam blygsel, irländskans ögon uttryckte stel
förvåning, blandad med välbehag och en smula förakt.
— Ah för all del lugna sig, jag ska laga en
kopp te.
Men Louise hade för första gången fatt syn på
detta slappfeta, kattlika, runda ansikte, sådant det
var. Så med ens släppte henne denna underliga
kärlek, att alla tankar sammanträngdes i den: hur skall
jag komma härifrån?
15—171248. Angered-Str andberg, Den nya världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
