Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
ANDRA KAPITLET.
nu i Guds namn vore hans — förrän allt, som stod
i samband med honom på ett underligt sätt skiftade
hamn och karaktär, fick många anleten, många röster,
och där stod han, oförmögen att finna sig tillrätta.
En gång då alla pengar tagit slut, hade han, fast
besluten att evigt stanna där, rest upp till sitt
barndomshem vid gruvorna. Och icke blott gjorde han
av nödvändigheten en dygd, han erfor verkligen en
glad, befriande känsla, när han en blå morgon iklädde
sig arbetsblusen. Med målartankarna avkastade han
en tung börda, penningtrassel, fordringar o. s. v.
Hela livet framstod vid denna tidpunkt i en
välgörande grå ton, de stora drömmarna, de purpurglada
synerna voro väl dömda att dö, men han slapp också
ansvar och kamp. Han arbetade tåligt, under inre
ro, fick något barnsligt över sig, låg hela söndagen
i skogarna och tittade upp i himmelen och var fri
från naggande baktankar om dyrbara studieminuter,
som försummades. Han fyllde sin plikt, fick stanna
som ängsblomman anspråkslöst i den jordmån, där
han vuxit fram, slapp omplanteras och förädlas; blott
hans kropp arbetade, tarvades ej mer. Av en eller
annan orsak låg något djupt tillfredsställande i detta.
Vad han behövde till själen, fann han denna
sommar i läseriet. Hans hjärta blev underligt vekt och
lyckligt, när] den okonstlade sången om Jesus ljöd
darrande osäkert mellan hagarnas träd. Han såg in
i alla blida, vänliga anleten med känslor av fröjd och
tacksamhet. På allvar begärde han icke mer för att
leva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
