Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA KAPITLET.
73
det blanka gamla skinnet som smetat vid
kindkotorna, med utstående gula betar, evigt fånigt leende
— de voro så avgjort orangutangansikten, att
övergången föreföll att t. o. m. ligga nära nog.
Rött lyste tandköttet, blekgul händernas insida.
Louise stod som fastnaglad, tills negrernas
blickar blevo hotande och Töre hastigt förde henne
därifrån.
— Du blev väl inte rädd? sade han bekymrad.
— Ahnej. Men Töre, tror du, att människorna
ändå verkligen kommit från aporna?
— Vad angår det oss, grubbla inte på det, se
bara på... herre Gud, ett så’nt slöseri med färg.
De lämna dröjande festkvarteren, där trädgårdarnas
bacchantiska liv växer, och präster ropande ut
Livsens ord springa upp på bord och stolar, och facklor
blossa i det tidigt påfallande augustimörkret, och
ögon gnistra av lidelse, fötter trampa, negerblod
svallar vilt. Och där musik sveper om allt, lever i allt,
klagar yrvaket, drömmer sällsamt, sväller ut i
brännhet fullhet, underligt behärskad, står skön och fri på
tinnarna, en gudom, oberörd av stoftet.
Nere i staden är allt lugn och vit medborgerlig
nykterhet. Man ser knappt ett svart ansikte. Stark
persikodoft ligger som en slöja över Torggatan,
fruktståndens alla bloss tindra mot stjärnhimmelen, på
trottoaren under tälttaken spatsera unga och gamla
fattiga och rika kvinnor, alla barhuvade, alla klädda
i vitt tunt tyg, de väja för husens invånare, som
flyttat ut stolar och sitta och njuta av svalkan, trap-
IO—171248. Anger ed-Strandbergs Den nya världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
