Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Åh, var det du, välkommen, är du frisk?
En djup frid, en fullkomlig glädje, ett stort mod
sänkte sig ned i hennes själ.
Hennes öde länkade sig ju påtagligt som i ett
äventyr!
Gud var med henne, Gud fanns, tack, o Gud!
Och hon grät våldsamt.
— Gråt inte, åh, gråt inte.
— Det är bara glädje, jag är så glad, jag kände
inte igen dig.
— Kände du inte igen mig?
— Nej, jag kände inte igen dig. Hon såg upp
blygt.
Han stod lutad över henne med en innerlig,
svårmodig blick och darrande ansiktsmuskler. Hans
leende var en smula besvärat.
Store Gud — detta Tore Hultman! Ögonen djupt
in i hålorna, ansiktet utmärglat, det askblonda
stubbskägget strävt.
Av förlägenhet bröto båda ut i brutna meningar,
som ingen fäste vikt vid.
— Hur kom du hit? Fick du telegrammet?
— Ja nyligen, på långa omvägar, jag har varit sjuk.
— Har du varit sjuk, åh så sjuk du ser ut, är du
bra nu?
— Ja vars. Jag kröp under repet in hit. Hela
sta’n trodde att ni gått till botten.
— Tore, du är inte glad, att jag kommit!
— Jo, det är bara konstigt alltsammans, jag
känner mig så underlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
