Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jättegapet av elektriska lågor, glänsande mässingsstänger
och purpurbonader ut i det rymliga, aftonsvala
halvdunklet: beniga, skarpögda amerikaner,
världsberyktade aktörer, finfint putsade japaner, en leende,
dämpat sorlande rad, som med lättjefulla åtbörder sprider
sig över mellandäck. Damerna utgöras mestadels av
hemvändande amerikanskor, trots den nära förestående
framkomsten sorglöst klädda i aftondräkt. Som oftast
äro de smala, långa gestalter med underbart fina
ansikten och behagfullt formade huvud, de röra sig en
smula vårdslöst, dock aldrig oavsiktligt, och deras
dräkt bär denna prägel av till hälften ultra parisiskt
dagsmode, till hälften personligt kynne, som väl
ingen i världen djärves sammansmälta så som den
världsliga yankeekvinnan. Där de luta sig tillbaka i
vilstolarna, med de något långa, smala fötterna i
tunnsulade skor rakt utsträckta, medvetna och en smula
ringaktande, seende med klara, fasta ögon bortåt land,
likna de härskarinnor. Över vad? Kanske över den
unga världen därborta, över det närvarande
ögonblicket, över sig själva, avgjort över något, möjligen
över alltsammans.
De ha uppenbarligen ingen brådska hem. Det
leker ett visst drömmeri på bottnen av deras
avvisande ansiktsuttryck.
Alltjämt vältra nya, långa böljor tungt avmätt
fram under kölen, och skyarna jaga under fästet,
skocka sig samman, mörkna, slita sig lösa, ljusna,
förtunnas till den finaste vita slöja som av fjun över
månskivan. Då bleknar det lysande elektriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
