Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. I muséer och bland konstnärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Statens historiska museum har äfven en afdelning för den nyare
tiden, hvilken skulle bilda slutlänken af den kedja som börjar i den
förhistoriska tiden och genom medeltiden löper ut i det tidsskede som
ligger mellan Gustaf Vasa och vår egen tid. Afsigten var att denna
senare afdelning icke skulle bara innehålla föremål som påminna om
historiska personligheter, utan vara en verklig fortsättning af de två
föregående afdelningarna och ega samma odlingshistoriska intresse.
Till det ändamålet hade ledarne af museet tänkt att där upptaga
föremål som tillhört vår allmoge i nyare tid och bära vittne om
dennes odlingstillstånd. Innan denna tanke kunnat börja förverkligas,
uppstod dock dr Hazelii etnografiska samling, i hvilken det svenska
allmogelifvet var rikligen företrädt. För att icke genom täflan med
denna skada ett företag som kunde fullt tillfredsställande visa den
svenska allmogens odling under nyare tid, uppgafs all vidare tanke
på bildande af ett allmogemuseum i statens historiska samlingar.
Däremot har man ingalunda öfvergifvit att söka framställa den
svenska odlingens utveckling i allmänhet och att kring minnen af
historiska personligheter samla öfriga föremål som visa odlingens
tillstånd i synnerhet hos de högre samhällsklasserna, och det är
sådana föremål som nu utgöra den tredje afdelningen i historiska
museet.
Någon fullständighet lär dock ej kunna vinnas för denna
afdelning, åt minstone ingen som kan jämföras med hvad man får se på
andra ställen i Europa, synnerligen i Bayrisches National-Museum i
München, hvars rikedom är ofantlig, så länge de svenska samlingarna
skola vara splittrade och en afdelning bilda något för sig alldeles
afskildt, såsom lifrustkammarens, som icke finnas ens i samma hus
som historiska museets, utan äro förvarade i kungl. slottet.
Redan på Erik den fjortondes tid fans en liten början till kungl.
lifrustkammaren och den samlingen förenades sedan med arsenalen, äfven kallad
Stockholms rustkammare, som på 1600-talet var inrymd i kungl. slottet och
därefter, åtminstone till en del, i drottning Kristinas lusthus vid St. Jakob, nu
landtmäterikontorets hus, samt vidare flyttades till det då till kronan indragna
De la Gardieska palatset. Arsenalens samlingar och lifrustkammarens voro dock
två särskilda, fastän de stundom tyckas ha varit tämligen hopblandade. De
senare flyttades 1793 till Fredrikshof, men då detta slott 1803 uppläts till kasern
för Svea lifgarde, fördes lifrustkammaren till orangeribyggnaden i Kungsträdgården,
där arsenalens tillhörigheter åter förenades med dem. En del, nämligen
fanorna jämte de s. k. historiska rustningarna och några svärd, fördes 1817
till Riddarholmskyrkan, men det öfriga stannade i orangeribyggnaden, som ock
begagnats till offentlig danslokal till 1823, då lifrustkammaren flyttades till
Ulriksdal. Sedan dess ha dessa samlingar flyttats flera gånger och förvarats i
arffurstens palats, därpå i Brunkebärgs hotel och i nationalmuseum samt nu
slutligen i kungl. slottets nordöstra flygel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
