Nya Stockholm / 294 (1890) Author: Claës Lundin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. I den musikaliska verlden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Stockholm är bortskämdt af operetten», säger man, »och
kafémusiken ...» Bägge finna dock sina försvarare, och om den senare
heter det: »Tänk på hvad man bjöd den stora allmänheten innan
t. ex. August Meissner kom hit, och det till och med på
kyrkokonserter!»

Utan att vilja hvarken för mycket upphöja eller nedsätta nya
Stockholms musiksinne, hvilket möjligtvis ej är af djupaste slag, må
dock erinras, att vi ha en rätt stor stam, vårt musiklifs »fasta stock»,
som företrädesvis besöker symfonikonserterna, aldrig försummar de
utländska virtuoser som komma hit, gärna infinner sig på de
Aulinska kvartetterna och anser för sin pligt att, aktivt eller passivt,
tillhöra det ena eller det andra af våra stora musiksällskap. Detta
är ett sakförhållande som ej kan nekas.

Lika obestridligt är, att arbetsklassen
egnar en icke ringa del af sina fristunder
åt sångöfningar samt att Stockholm
därför bland den klassen har ett stort
antal kvartettsällskap, hvilka visserligen
icke betyda något i konstnärligt afseende,
men så mycket mera i samhälleligt, främjare
af goda tidsfördrif och hyfsade seder.

L. Norman.

Vi infinna oss en afton, då Stora
teatern ger symfonikonsert. Det är fullt
hus. Biljettprisen äro ock lägre än
annars. Ej blott parkett, utan äfven
orkesterplatserna äro upptagna af allmänheten, och kapellet är
uppfattadt till scenen. Hvart vi vända oss, se vi bekanta musikidkare,
tonsättare, konstgranskare och andra som företrädesvis älska musik.
Saken är också, att det mest betydelsefulla i nya Stockholms
musiklif äro sannolikt dessa symfoniaftnar. I kväll få vi kanske höra
Berlioz’ »Damnation de Faust» eller åtminstone hans »Symphonie
fantastique». Berlioz är på modet i nya Stockholm. Låt oss höra
hvad man säger rundt omkring oss...

»Rytmisk och instrumental storhet... Det är ju alldeles
märkvärdigt att den här fantastiska symfonien kunnat i nära sextio år
vara alldeles otillgänglig för våra konserter... Nordqvist förstår
sin tid... Han har brutit vår konservatism... Det är han som gjort
Stockholms musikverld först riktigt bekant med Berlioz’ urkraftiga
skaparesnille... Inte var Berlioz någon musikalisk gudsförnekare för
att han ej underkastade sig slentrianen, inte... tyst!»

Kapellmästaren svänger taktpinnen. Tonerna rusa genom salen.
Underbart! Dämpade pukor och horn, fioliner spelade med stråkens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>