Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. I kyrkan och bönesalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framträdt bättre. Ingenting i det afseendet har dock sedermera
afhörts.
Gudstjänst kunde under någon tid efter branden icke hållas i det
skadade templet, utan egde rum i Finska dertill benäget upplåtna
kyrkan, men den 17 oktober började byggmästaren E. Thavenius med
uppsättande af ett provisoriskt tak, och påföljande juldag uppläts
Tyska kyrkan åter till gudstjänst.
Redan den 10 oktober hade kyrkorådet beslutat tornets återuppbyggande
och utlyst den ofvan nämda täflan mellan hugade arkitekter, bland hvilka R.
Gressner i Hamburg erhöll första priset, 600 riksmark, samt G. Clason och C.
A. Ahlborn det andra, 300 kr. Ett extra pris på 400 riksmark tilldelades A,
Pieper i Köln. Prisdomare voro hofintendenten A. Nyström, slottsintendenten
E. Jacobsson, arkitekten H. F. Holmgren samt af kyrkorådet pastor Kittan och
ingeniör G. A. Bergling.
Oaktadt de prisbelönta ritningarnas förträfflighet, ansåg kyrkorådet sig
likväl böra inhemta någon framstående byggmästares råd samt anmodade därför
kungl, preussiska geheimerådet, professor F. Adler i Berlin att infinna sig i
Stockholm. Detta skedde dock först sedan underhandlingarna med en mycket
framstående svensk arkitekt icke ledt till det åsyftade ändamålet. Professor A. T.
Gellerstedt hade nämligen, utan att deltaga i täflingen, uppgjort en högst tilltalande
eskiss till kyrkans restaurerande, men därefter, otvifvelaktigt på goda grunder,
dragit sig tillbaka. Då professor Adler kom till Stockholm och fick se nämda
skiss, uttryckte han sin stora förtjusning öfver den samt lär ha utropat:
»Hvarför har ni kallat hit mig, då ni har en så utmärkt ritning?» Det var dock då
för sent att göra upp något med professor Gellerstedt, och på det sättet gick den
svenska byggnadskonsten miste om ett mästerverk, hvilket utan tvifvel, enligt
sakkunnigas intyg, tagit sig ännu vackrare ut än det nuvarande tornet.
Emellertid uppgaf professor Adler sin landsman, kungl, preussiske
byggnadsrådet, professor Raschdorff i Berlin, såsom den nu mera lämpligaste
arkitekten, och erhöll ingeniör Bergling därför uppdrag att resa till Berlin och söka
vinna honom för saken. I oktober 1879 inträffade professor Raschdorff i Stockholm
och meddelade sig med kyrkorådet. I därpå följande november skickade
han in den första eskissen, och i mars 1880 beslöt församlingen, att tornbyggnaden
och kyrkans återställande skulle ske i öfverensstämmelse med Raschdorffs
planer och ritningar. Kyrkorådet beviljades att för byggnaden förfoga öfver
tillgängliga medel samt, om så behöfdes, upptaga lån på högst 75,000 kr. I
september samma år gillades och stadfästes ritningarna af kungl. maj:t.
I januari 1881 antogs ingeniör L. J. Hammar till entreprenör för tornets
järnkonstruktion mot 35,000 kr. I mars samma år uppdrogs tornets alla
murarearbeten för 98,000 kr. åt byggmästaren C. H. Hallström, och i därpå följande maj
godkändes firman J. G. Grosse’s i Dresden anbud att mot ett pris af 36,790
riksmark gjuta fyra nya ringklockor. Till biträdande arkitekt utsågs G. Sandahl,
och ingeniör Bergling åtog sig att såsom kyrkorådets ombud öfvervaka arbetet.
Elden hade förstört tornet ända ned till murkronan, men man hade
hoppats att det nya tornet skulle kunna resas på den kvarstående
muren. Detta visade sig dock omöjligt, och murverket måste därför
rifvas ända ned samt till och med ny grund läggas, hvilket ökade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
