Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. I Lagerlunden, hos Tysta Mari och småkaféerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan flere år tillhörande Bengt Carlsson, hvilken kostat betydliga summor
på utstyrseln af detta operakafé.
Där träffas under större delen af året kungliga teaterns sångare
och skådespelare, andra teatrars medlemmar, idkare af de bildande
konsterna, skriftställare och tidningsmän af olika politiska och
nationalekonomiska åsigter, garnisonsofficerare, civile tjenstemän med flere af det
bildade Stockholm, i synnerhet af det yngre slägtet. Kung Karls kafé har
väl ungefär samma slag kunder, dock äro militärerne der talrikare, och
kaféerna äro båda fullgoda prof på äkta stockholmskt kafélif, men det
senare uppblandas dock med det främlingselement som fins i hotelet,
och i så väl Rydbergs som Grand Hôtels kaféer är detta i ännu högre
grad förhållandet. Operakafét är däremot mera äkta stockholmskt,
i hvars hufvudstadslif en och annan resande alldeles bortblandas.
På det kafét är för öfrigt det konstnärliga och literära öfvervägande,
och man har där alltid träffat de fleste tidningsmän. Det har
i detta afseende varit så kändt, att kafét ännu i början af åttiotalet
skämtsamt kallades Präss-syltan. Man fann då där en och annan
prässveteran, i synnerhet tillhörande aftontidningarna, som ha sina
kvällar lediga, hvilken, efter att ha intagit sin middag på operakällaren,
slog sig ned på kafét vid fyra- eller femtiden, stannade där i god
ro till klockan nio eller tio, då han åter gick in på källaren för att
äta aftonvard och, sedan detta var fullbordadt, uppsökte sin gamla vrå
i kafét för att sitta där till midnatt. Dessa aftonunderhållningar
fortsattes år efter år utan att mannen någonsin öfverlastade sig. Han
drack först sitt kaffe, öfvergick derpå omedelbart till punschen,
hvarmed sedan fortsattes till midnattstunden i långsamt smuttande, utan
några öfverilade klunkar, men under dels skämtsamma, dels allvarliga
samtal, ett ofta ganska intressant dryftande af estetiska frågor och
mönstrande af in- och utländsk literatur.
Om literaturen slutligen kom något på efterkälken efter att den
från början ganska erfarne literaturkännaren tillbragt sina aftnar på
det sättet i ett eller annat årtionde, insvept i kaféts digra rökmoln
samt insupande, utom innehållet i eget glas, äfven spritångorna från
hundratals andra, bör dock icke förvåna någon. Det fans en sådan
kund på operakafét, en älskvärd och mycket aktad personlighet,
hvilken med goda kunskaper och orubblig rättskänsla skref i ett af de
större hufvudstadsbladen, om hvilken man påstod, att för honom hade
svenska literaturen upphört med Fredrika Bremers död. Han lefde
och verkade likväl långt in på åttiotalet.
Det var kanske samme man som, då han tillfrågades, huru han
kunde stå ut med att i så många år hvar enda afton sitta stilla
i kaféröken, svarade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
