Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
än ett tjockt töcken. Jag fatiade honom i
benen, men kände ingenting; blott en fuktig
dimma omhöljde mig, jag steg helt och hållet
in uti den men såg slätt intet. Långsamt
lyftade han sig i vädret och sväfvade bort öfver
sjön åt: Kungsholmen till. .
Jag blef en smula hvad man kallar flat
. och tyckte mig höra, att du min
beskedliga läsare hviskade mig i örat, att min
berättelse stötte alltför mycket på en oresonlig dröm
och derföre beslöt jag att gå in i mig sjelf
och blifva en ny menniska. Med de
allvarliraste föresatser gick jag ut ur porten, der jag
hittills stått, för att på förnuftets jemna
stenlagda gata gå framåt Riddarholmsbron — men
ödet ville, attjag stötte min fot mot något hårdt
föremål, som låg i min väg; det var en
slumrande poliskonstapel, han vaknade, stirrade på
mig med stora ögon men sade aldrig ett ord.
Mitt hjerta var så fullt och jag kände
’ behof af, att meddela mig, mannen såg så hygglig
och tillgänglig ut och hade en uppsyn ej lik
det ringaste Jederins; det låg ej det minsta
polisaktigt deri; Jag öppnade straxt mitt
bjerta för honom, men huru förvånades jag ej
öfver hans idéers klarhet och den djupa blick,
med hvilken han skådat in i lifvet och
menniskohjertat. Det var i sanning ingen vanlig
poliskonstapel.
Det måste vara ett prosaiskt, enformigt
lif/, sade jag, “att gå och traska i snö och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
