Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Brytningen mellan nytt och gammalt - 15. Stormakterna på reträtt — i princip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
II
I Washington fick Kina revansch för Versailles. Då
presidenten Iiarding inbjöd till en internationell konferens
i november 1921, stod frågan om begränsning av rust-
ningarna till sjöss främst på föredragningslistan, eftersom
det beklagligt nog visat sig att »kriget, som skulle göra
slut på alla krig», synbarligen icke haft den effekten, utan
att tvärtom rustningarna fortsattes. Harding ville emel-
lertid tvinga Japan att slå till reträtt i sin expansionspolitik
och upptog därför frågor i allmänhet rörande den fjärran
östern och länderna vid Stilla havet, och programmet blev
utvidgat, Följden blev, att några andra intresserade stater in-
bjödos vid sidan av stormakterna. Däribland var Kina. Världs-
situationen var nu en helt annan än under Parisförhandlin-
garna. Då var Japan intimt förbundet med England och
stod väl med flertalet andra ententemakter; nu hade det
engelsk-japanska fördraget icke förnyats och Japan stod
tämligen isolerat. Den japanska regeringen lär hava tve-
kat, om den skulle låta representera sig, men antog dock in-
bjudningen, enär det syntes oklokt att hålla sig undan.
Den kinesiska delegationen var utmärkt väl sammansatt.
Dess två främsta män hade båda studerat i Amerika och
där graduerats; de kände väl till amerikanska förhållanden,
hade många vänner och talade en förträfflig engelska. Den
ene var V. K. Wellington Koo och den andre S. K. Alfred
Sze. De’ voro helt och hållet västerländska i dräkt och
uppträdande, anmärker en amerikansk tidningsman, som
tillfogar den litet skeptiska anmärkningen: »Hur långt de
voro västerlänningar i sina tankar och hur långt de hade
bevarat sitt fäderneslands filosofiska huvudpunkter, är för-
stås omöjligt att säga utan intim bekantskap med dem.»
Samme iakttagare berömmer även deras fruar, av vilka fru
Koo var klädd efter sista franska modet och fru Sze uppträd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
