Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Det gamla Kina - 4. Konflikten mellan vita och gula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§3
péerna, vilka förskaffade sig några ytterligare förmåner: i
det franska fördraget intogs en bestämmelse om rätt för
katolska missionssällskap att besitta fast egendom även
utanför fördragshamnarna. Saken ordnades definitivt 1865,
och bestämmelsen blev gällande även för protestantiska säll-
skap. Det stadgande i fördragen, som kineserna hade svå-
rast att gå med på, var att de europeiska makterna skulle
äga rätt att hålla ständiga representanter i Peking.
Man kan tycka, att motståndet emot den sisnämnda efter-
giften ter sig barnslig och löjlig. Men det var icke fråga
om några européer mera eller mindre i kejsarens närmaste
omgivning, utan om hela den tvåtusenåriga, religiöst fär-
gade statsfilosofiens bestånd. Det konfucianska systemet
var icke förenligt med erkännande av med Kina likställda
stater, enär himmelens sons ställning därmed totalt rub-
bades. Jag har redan i början av kapitlet anmärkt, att kine-
serna med urgammalt förakt blickade ned på alla utlännin-
gar. »Sedan årtusenden vana vid att främmande gäster alltid
voro ödmjuka tributbärande legater från underdåniga bai-
barfurstar, fordrade de en absolut underdånighet under
universalstatens kejsare såsom Guds representant på jor-
den. När de främmande sändebuden vägrade att som de
kinesiska ämbetsmännen göra k’ot’on (knäfalla med pannan
mot jorden) och fordrade att deras suveräner skulle er-
kännas som likställda med den kinesiska kejsaren, var detta
ej blott fräckhet, det var, sett mot bakgrunden av den kon-
fucianska statsreligionen, ren hädelse. bördrag mellan
västerländska makter och Kina var ur den kinesiska uni-
versalstatens synpunkt en absurditet, och när sådana med
vapenmakt framtvingades, voro kinesens löften på intet sätt
moraliskt bindande; de voro nödfallsåtgärder gentemot upp-
roriska barbarvasaller, som man icke blott kunde, utan var
skyldig att bryta i samma ögonblick kniven togs från ens
strupe.»1
1 Karlgren, Östasien under nittonde århundradet, sid. 30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
