Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Det gamla Kina - 3. Det gammalkinesiska samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
™ ———^
42
domen godkändes av densamma. Min kinesiska sagesman an-
märker, att antalet dödsdomar i ett land med inemot 400
miljoner stannade vid omkring 1,000 per år, vilket givet-
vis är en mycket låg siffra. Man torde emellertid kunna
utgå ifrån att även dödsdomar kommo till utförande i det
väldiga landet, utan att saken först hänsköts till huvudsta-
den med allt det dröjsmål, som därav blev följden. Det
säges hava varit vanligt, att brottslingar, som voro under
15 eller över 70 år, släpptes med böter, även om det
var fråga om mord. Överensstämmande med systemet
var, att i regel blott råa och utpräglade brottslingar
ställdes inför officiell domstol och kastades i fängelse.
Fängelseväsendet var efter våra begrepp synnerligen illa
ordnat, men fängelserna spelade icke samma roll som i
Europa. I allmänhet voro fängelserummen stinkande hål,
där fångarna ibland voro fastkedjade vid väggen. De
skulle själva bekosta sin mat. Det berättas, att i händelse
ett mål överlämnades till ämbetsmannadom från familje-
råd eller gille, både käranden och svaranden kastades i
fängelse, tills dom fallit; då det ej alltid var någon över-
driven brådska därmed, kunde det inträffa, att mål måste
avskrivas, sedan både käranden och svaranden avlidit i
fängelset. Tortyr var ej ovanlig, även beträffande vittnen.
För alla parter var det nog klokast att nöja sig med fa-
miljerådets eller gillets domslut!
Dessa primitiva domstolars auktoritet ökades genom den
kollektiva ansvarighet, som praktiserades. Hela familjen
och i all synnerhet dess överhuvud var ansvarig för familje-
medlemmars uppförande, och detta var ej blott ett vackert
talesätt, utan ibland hård verklighet. Om den dömde icke
fogade sig i domen, visste han, att hans familj eller gille-
kamrater drogos till ansvar, varigenom hans ställning blev
fullkomligt ohållbar. Upprörande fall av det kollektiva an-
svarets utkrävande berättas. Kong-fu-tse hade själv en gång
att döma en son, som brustit i vördnad mot sin fader. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
