Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Det gamla Kina - 2. Mittens rike. Inhemska härskare och inkräktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
■L
III
Än en gång lyftes Kina upp till en stormaktsställning,
ehuru under främmande ledning. Det rika landet utövade
en egendomlig lockelse på nomaderna i norr, vilkas olika
stammar undanträngde varandra. Mongolerna invid öknen
Gobi ryckte fram till en stark ställning och översvämmade
de norra provinserna år 1213 under Tjingis-kans anförar-
skap. Denne nöjde sig emellertid med tribut av därvarande
tatarer och bröt i stället in i Centralasien. Vid sin död
delade han sitt väldiga rike på sina fyra söner, vilket gav
anledning till bittra fejder. Mongolernas expansionslust
var emellertid icke försvagad, och efter hårda strider erövra-
des hela norra Kina år 1234. En av Tjingis-kans efter-
trädare, Kublai-kan, antog kejsartitel 1260 och tog Sydkina,
varvid den siste Sung-kejsaren trängdes ut till havet, där han
dränkte sig med sin familj. Mongol- eller Yuandynastiens
regeringstid räknas från det kinesiska rikets enande år 1280
och varade till år 1367. Dess egentliga storhetstid är för-
bunden med Kublai-kan, som är en av Asiens store härskare.
Mongolernas erövringståg väckte förvåning och fasa i
alla länder i Europa och Asien. De bröto in över östra
Europa och trängde fram mot vår världsdels centrum. De-
ras ryttarskaror översvämmade också en gång en del av
Bengalen. Kublai-kan, som var den främste av mongol-
furstarna och därför bar namnet stor-kan, härskade över
Kina, Korea, Mongoliet och Tibet och hade överhöghet över
Tonkin. Han sände en flotta för att erövra Japan, men den
blev förstörd, och han måste avstå från sina planer. Han
var omättlig i sitt erövringsbegär, men tycks vid äldre år
ej hava gått själv ut i krig. Han dog vid 80 års ålder år 1294.
Kublai-kans storhet ligger icke minst däri, att han antog
kinesiska seder med förfäderskult och ceremonier och där-
igenom verkade utjämnande mellan erövrarfolket och de un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
