Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
del av Iamiljen. Han satt vid samma bord som
husbonden, och den dräng, som skött sig bra, fick
ett dagsvärkstorp, så att han kunde gifta sig med
pigan».
»Eget hem», tänkte Mia.
»Men det var inte det, jag ville säga», återtog
han elter ett litet uppehåll. »Det var om slottets
föredöme. De, som sålde sina gårdar, fingo i en
hast mer mynt än de kunde sköta. De voro inte
vana att ha så mycket pengar I Och deras
förmögenhet spriddes snart liksom de själva åt alla
väderstreck. ... De andra — ja, de förnämligare
blevo bjudna på patronens kalas, och då dugde inte
längre vadmalsrocken, som mor vävt. Den vart
ett förhatligt klassmärke. Och när de kommo hem,
så smakade den enkla, sunda husmanskosten dem
inte rätt väl. De skalfade sig finare 1 Och stugan
vart så hjärtans simpel gent emot slottet. De byggde
nya. Skogen strök, och man behövde så mycket
från staden. Så gick det undan för undan. Det
hotade att bli havrebröd efter vetebullarne. Men
då uppsprang en ny hjälpkälla: man lärde sig att
låna. Man hade hypoteksbanken, och patronen var
även så välvillig med hjälp mot inteckning. En
och annan var rädd för att därigenom komma i hans
våld alldeles, men det fanns ingen annan utväg____
Nu skulle jordbrukaren skaffa sig större inkomster
genom att förbättra sitt jordbruk. Hur gick han då
till väga? Jo, han följde slottets exempel. Han od-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
