Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
»Det är visst tidigt för er», sade Jan Erik
Jansson då »våra mor» b]öd till bords. »Men sedan vi
ätit, måste jag ge korna nattfoder. Och så är det
sängdags för mig. Jag vill inte göra natten till dag
såsom dårarne i städerna».
Sedan de båda gästerna sagt godnatt och trätt
ut på gården, fattade Mia halvt omedvetet Gellertz
arm och hejdade honom från att fortsätta, i det
hennes blick drömmande gick ronden kring det, som
junikvällens härlighet hade att uppvisa från deras
observationspunkt.
Körsbärsträden hade nästan blommat ut och
strött en rad vita prickar på den svarta stigen
mellan mangårdsbyggnaden och ladugården.
I äppelträden, rönnarne och flädern, som stodo
i sitt högsta flor, var det en oavbruten musik av
bin och andra flygfän.
Syrenerna hade begynt blomma och ägde hela
sin unga skönhet och doft.
Rskarne utmed vägen hade ej fått sitt bladverk
färdigt. Jan Erik Jansson tyckte, att de voro dåliga
alléträd — de slå ut senare och fälla tidigare än alla
andra träd — men hans far hade planterat dem, och
därför skulle de få stå tills de blåste ner eller
själv-dogo.
På rabatterna blommade bellisor, penséer, nar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
