Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15 april
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTEN TILL SÖNDAG
189
vara riktigt modigt. Det måste vara något, som var lika
modigt som min feghet varit feg.
Vårnatten var icke vit nog, för att jag skulle se att
skriva vid den. Jag tände lampan och satte mig till
mitt arbete. Nu kom jag in under ett annat inflytande
igen, jag hörde rösten av mitt eget uppriktiga jag.
Och märkte nu vad det var jag slet sig fram till
under all nyckfullhet och planlöshet på ytan. Det
var något helt annat än en skändlig förlikning.
Jag hoppades också Hovrätten skulle förstå när den
läste det, att jag ofta varit för ledsen för att vara
allvarsam.
Plötsligt känner jag att en människa är inne i
rummet. Jag flyger upp omedvetet i försvarsställning.
Där står fru Lundström i dörren och stirrar på mig.
— Varför har frun lampan tänd? frågar hon.
Hon frågar varför. Jag förstår nu, att hon ofta frågat
varför, och att jag svarat utan att närmare tänka
därpå. Morgonen är egentligen så strålande klar, att
det icke syns, att lampan är tänd, men hon har märkt
det, hon, van att iakttaga oegentligheter.
Denna gång fick hon inte något svar på sin fråga.
— Vad vill fru Lundström? frågade jag irriterad.
Jag tyckte att hon skyggade till för min ton, och
att hennes röst lät osäker, då hon svarade: — Kaffet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
