Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3 mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
ELIN WÄGNER
ha låtit underligt för dem som kände mig. Skulle inte
en man, lät hon mig indignerad utropa, som ägde
bortåt en halv million få köpa ett hus för 150 000
och reparera det? Fick inte en man försumma sin
släkt och underlåta att bjuda sina barn ut till sig
på julen? Skulle inte den motpart bli utskrattad, som
åberopade sig på en mans vin- och cigarräkningar,
hans bilresor och personliga umgänge, hans uttryck i
vredesmod, eller de blåmärken han givit en
sjuksköterska? Däremot stod där ingenting om Göstas
manöver för att bli gift med Astrid, och där stod
ingenting om att Salten kommit upp med
sanatorieplanerna och att vi ämnat gifta oss. Det stod bara, att
jag försäkrat mig om en skicklig läkare, som skulle
leda det sanatorium jag planerade. Advokaten påstod
att det var onödig diskretion, men han hade ju skrivit
till henne — tänk som han ändå litade på oss! —
och anhållit att slippa bli inblandad.
Vid ett rättegångstillfälle i början på december
förkunnades, att utslaget skulle falla om en månad.
Kort därpå tog borgmästaren ledigt och reste till
Italien. Det trodde vi vara ett gott tecken, då blir det
yngre, mera fördomsfria män, tänkte vi, som komma
att avgöra saken, men det var ett kapitalt misstag.
Det var de yngsta medlemmarna i rätten, som fällde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
