Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1 mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTEN TILL SÖNDAG
91
ligt gripen var jag inte, och det kände hon. Sen kom
Gösta, och då måste jag komma fram med mina
planer. Jag sade, att jag behövde huset själv, men
att jag skulle bygga en villa åt dem.
Det blev en våldsam opposition, som jag inte väntat.
De hade fått egendomskänsla gentemot detta hus, och
de fnyste föraktligt åt en femrumsvilla. Gösta och
jag grälade med höjda röster för att överrösta
varandra och Astrid, som stortjöt.
Så småningom fick Gösta övertaget. Han skymfade
och hotade mig utan att Astrid tystade på honom. Hon
kanske ville men är feg.
— Tant mutar honom, skrek han, tant köper honom.
Räcker det inte med festmiddagar och bilturer, ska
det vara ett hus också! Men jag skall veta hindra det.
Jag räddes inte hans hotelser, men jag var utom
mig över detta oerhörda uppträde i och för sig och
dessutom rådlös. Det var då jag störtade genom
staden med gråtande tårar och vräkte undan sköterskan,
som vaktade Georgs dörr. Det var då jag icke fick
se det där uttrycket av medlidande, som jag trånat
efter så våldsamt, att jag fått krafter att övermanna
ett stort, ungt, vältränat fruntimmer.
Men jag ville inte erkänna, att det var något som
brustit hos honom, jag sade mig, att jag begått ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
