- Project Runeberg -  Novelletter /
131

(1881) Author: Alexander L. Kielland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3.

»Kom nu hem med mig och ät qväll,» sade
kaptenen. »Mitt hus är visserligen mycket tyst
och stilla, men jag tänker en ung man af er ka-
raktär ej har så mycket emot att tillbringa en
afton i en stilla familj.»

Kusin Hans hjerta hoppade högt af glädje;
han mottog inbjudningen på det för honom egna,
anspråkslösa sättet, och snart voro de på väg till
n:r 34.

Hvad allting gick bra för honom i dag!
Det var ej många timmar sedan han såg henne
för första gången; och nu kom han redan som
en synnerlig favorit hos fadern för att tillbringa
aftonen tillsammans med henne.

Ju mera de närmade sig n:r 34, desto lifli-
gare stod fröken Schrappes förtrollande bild för
honom: det blonda, friserade håret ned öfver
pannan, den smärta figuren, och så dessa skälm-
ska, ljusblåa ögon!

Hans hjerta klappade, så att han knapt kunde
tala, och då de gingo uppför trappan, måste han
riktigt gripa tag i ledstången; hans lycka gjorde
honom nästan hufvudyr.

I salongen, som var ett stort hörnrum, träf-
fade de ingen. Kaptenen gick ut för att kalla
in fröken, och Hans hörde honom ropa: »Betty!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:15:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/novelletts/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free