Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon gick uppåt alléen, som förde till huset;
han följde strax efter henne. Han teg, ty han
hade inga ord. En dasig känsla af oro och
matthet lade sig öfver honom; han frågade sig
sjelf, om han ännu kunde nå henne eller om hon
var hundra mil borta.
Hon gick med nedböjdt hufvud och såg ned
på blomsterrabatterna. Der stodo astrarna som
sönderrifna pappersblommor på vissnadt potatis-
blast, georginerna hängde med sina dumma, af
små strutar sammansatta hufvud på knäckta skaft,
och stockrosorna hade små, tynande knoppar i
toppen och stora, våta, ruttna blommor nedåt
stjälken.
Och sorg och bitterhet skar sig djupt in i
det unga hjertat. Medan blommorna dogo, mog-
nade hon för lifvets vinter.
Så försvunno de uppåt alléen. Men den
tomma stolen stod qvar i den halfvissnade pa-
viljongen, medan vinden åter fick brådt med att
ordna bladen till sin lilla grafhög. —
Och i tidens fullbordan komma vi alla, hvar
och en i sin tur, för att sätta oss på den tomma
stolen i en vrå af trädgården och stirra på en
liten grafhög af vissna blad. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
