Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arkitekten Kristian Rolf. Ett konstnärssamvete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
I
14
ROLF
(rycker till misstänksamt’).
Jag tror
sannerligen, du sitter här och håller
förhör med mig, du med!
pa dörren, på låset Qvredet rör sig) . . .
Schas!
(Vredet återtar hastigt sitt naturliga läge och det
höres steg som tassa bort)
Se! se! nu är han
ROLF.
Han vet, att du är hos mig och han ville
känna om vi hade låst.
HILDUR.
Sä hemskt detta är! Att du ingenting har
sagt åt mig förut!
ROLF.
Jag ville inte oroa dig. Du skulle kunna
ha blifvit så ängslig att du inte vågat komma
till mig!
HILDUR (förebrående).
Kristian!
ROLF.
Ja, jag vet nog att du skulle ha kommit
ändå, barn, men
det ville jag undvika.
du skulle ha varit orolig, och
HILDUR.
Men att du kunnat låta bli att säga något,
det hade jag aldrig kunnat!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
