- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
138

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa söderut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ken hafvel vältrar sitt gamla skum, ocli, i stället
för att se inloppet till Toulou, med dess två
naturliga sjöpyramider — les deux freres kallade —
skulle jag heldre liafva sett Frejus, motstycket till
Cannes.

Frejus och Cannes! Edra namn återföra
minnet af en utomordentlig man och skola lefva med
hans. J återgåfven honom två gånger åt
Frankrike, sedan Frankrike två gånger förlorat honom.
Nu är hans minne en stor ruin, hvilken höjer sig
likaså väl i Arabiens sandhaf, som i midten af
det folkdigra Paris, och af hvilken livar och en
tillegnar sig ett fragment efter sitt lynne. Men
verkningen af hans tid skall sträcka sig genom
verldsåldrar, ehuru må hända osynlig på
mensk-lighetens yta, likt dessa floder, livilka, under sin
färd till hafvet, ofta gå på underjordiska vägar.
Stora själskrafter kunna förleda till stora fel, och
jag vet, att — så förvånande den ock må vara —
ingen annan storhet än det godas skyddar inför
historien. Hon förvånas icke, hon ömkar icke —
hon dömer, alklädd, lik en cherub ofvan jordens
atmospher, hvarje lidande tillstånd. Men också är
det endast hon, som dömer. Och denna dom
hörjas med menniskans efterverld, ty samtiden
är jäfvig. Det är ett visst afstånd, som skärper
ögat, och i historien står bilden qvar, mer eller
mindre klar, äfven sedan personen försvunnit
bland horizontens skuggor. Historien måste vara
en gudomlighet, ty hon liar en helig, en gudomlig
sak att föra: rättvisans och sanningens. Hennes
ämbete sträcker sig väl egentligen icke längre
än till det synliga af menskliglieten, till allt livad
som är gerning; men gérningarne föra hennes
blick och hennes ransakning in i hjertat, och
detta åter tjenar henne till rättelse vid hennes dom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free