Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa söderut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döden, så förtroligt som två vänner, med hjerta
mot hjerta, och med bilden af hvarandra i ögat.
En begrafningsplats bör vara skön, för att lära
menniskan älska sitt sista sängställe — en
lekplats hör äfven vara skön, ty endast en sådan
decoration passar för en skön lefnadsstund.
Hvar-je folkfest är en familjefest, ett tyst
syskonför-hund. I en sådan glädjestund har lifvet sin
frihet, och jag önskar, att menniskorna vore litet
mindre nyttans slafviska arbetare, för att vara litet
mer glädjens fria barna-församling. Kärleken till
den sköna naturen är ibland menniskohjertats
skönaste phantasier, och lycklig är den, som
alltid finner sig hemmastadd med en skön natur.
Man känner sig så rik, omgifven af alla de
älskade föremålen. Man känner, att naturen har en
själ endast för menniskan, och denna hennes själ
är skönheten. Åtnjutandet cleraf är en sällliet,
hvars början man icke minnes, ty minnet, som
annoterar hela det förflutna lifvet, går dock ej
tillhaka till den stunden, då man började lefva.
Skeppscaptenen bodde på kusten, och vid
hans hem betraktade jag flitigt, huru flöjlarne
svängde sig. Sent en afton kom en gynnande
vind, och den önskade gåfvan skulle genast
begagnas. Den rörande afskedsscenen har jag ännu
i minne. Dervid sammanflöto alla känslor af
livad jorden har bittert i en enda känsla på Gud,
som tröstar, och i samma stund steg månskenet
in genom fenstret, såsom till en himmelsk
åskådare. Vi anträdde vår tysta vandring till båten.
Månskenet föll som cn blank väg öfver böljan och
upplyste den på stranden stående hustruns och
barnens gestalter. Ack, om skilsuiessan icke är for alltid,
så är den endast för några få skiften, dem tidens
hjul äfven förmår upplyfta, så tunga de ock må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
