- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
61

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandring genom Dalarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Herrans gäster, stadna vid Rätviks eller Leksands
kyrkor. Hvarje båt, som sätter i land vid
templet, är ju dessutom ett bildspråk öfver den
fullbordade resan genom lifvet, och för livar och en
kyrkfarare måste det vara en högre påminnelse,
att hail, kastad af vågor och vindar, ändock, med
tillhjelp af dem, så måste arbeta sig fram till
fristaden i templet. Rätviks socken lemnade jag
ogerna. Naturskönheterna ligga der icke spridda
och enstaka, så att man beliöfver söka dem —
icke konstigt uppstädade af trädgårdsmästare: de
liafva i en enda stor massa bildat sig, icke för
att sysselsätta sådana naturens städerskor, utan
för att förvåna och glädja dess vänner. Den, som
icke sett vägen ifrån Vikarbyn^ der ännu det
fula och det sköna ligga bredvid hvarandra
oåtskilda, nedåt ikring Siljanden må aldrig tala om,
att han varit i Dalarne.

Sedan man vadat öfver broli vid Leksands
Noret öch en derpå följande sandhed, öppnar sig
ett fält, som de nu mer småvexta bergen icke
förmå innesluta, ett rigtigt Vestmanland, med
byar, trädesgärden samt till och med några
stycken gärdesgård. Om jag tänker mig bergens
uppkomst från ett flytande tillstånd, så vill jag säga,
att den flytande massan här gått i allt mindre
och mindre vågor. Men Städjan gjorde sig
ändock ihågkommen genom sin andedrägt, den
kalla nordvestvinden, som denna dag sköt på stegen
öfver de af folket bergade åkrarne och de af
boskapen betade ängarne. I öfra Dalarne är
boskapen hvit som vintern, här börjar den att
återtaga sin bruna färg. Yid Thunsta> en väl byggd
gästgifvaregård, i Jhls socken, svänger åter den
nu temligen gamla elfven fram, under en af de i
Dalarne allmänna flottbroar, och löper nedanför in

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free