Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 2
TIONDE KAPITLET
Tussilago farfara,
†Valeriana sambucifolia,
†*Veronica chamædrys,
†* » officinalis,
† » saxatilis,
†Vicia cracca,
* » sepium,
Viola biflora,
* » mirabilis,
* i> rupestris,
» umbrosa,
Urtica dioica.
flVoodsia ilv. 3 hyperborea.
* » riviniana,
Till artlistan må några anteckningar göras.
Salix cinerea SJÖGRENS uppgift beror möjligen på en
felbestämning, alldenstund ingen af öfriga författare omnämner dess förekomst.
Ulmus montana. zetterstedt (268, s. 578) säger om trädets
förekomst: »Ett enda träd bestående af 2:ne stammar, 7 à 8 alnar högt, 1 l/a
aln i omkrets, och ungefär V2 aln i diameter, växer fritt med några låga
Albuskar omkring sig i regio subsylvatica på södra sidan af Totthummeln
bredvid Areskutan; den 3 Aug. 1840. Trädet är sannolikt gammalt, ehuru
man ej bestämdt känner dess ålder.» På ett annat ställe (s. 531) säger
han »redan d:r hagström omtalar i sin Jemtlandsbeskrifning 1749 en Alm
på Totthummeln». Fl. Behm (36, s. 95) skrifver 1881: »Totthummeln,
några träd vid stenraset mot landsvägen.»
Humulus lupulus. Om denna art skrifver C. J. HARTMAN (107, s. 112):
»Humlarne på Areskutan tros äga sitt namn af Humlan, hvilken här funnits
vildt växande, men hvaraf jag dock vid mitt vistande ej kunde finna annat
än torkade stjelkar, emedan den blifvit skadad genom rötters upptagande
af folket i bygden, som använde dem till anläggande af små plantager.
Förmodligen härleder sig denna växt från något hemman, som, nu öde,
vid Bergfoten fordom varit anlagdt.»
77. Skurdalsporten. I Are s:n alldeles i riksgränsen finnes ett sedan
gammalt bekant fjällpass af detta namn, genom hvilket mellanriksbanan
blifvit ledd. Norra sidan af passet intages af Skurdalshöjden med toppen
839 m. ö. h., dalbottnen ligger på 596 m. Björkskogsgränsen torde ligga
vid c. 700—-720 m. ö. h. Af denna i senare tider ju ofta af botanister
besökta lokal finnes oss veterligen dock endast en skildring i tryck,
nämligen S. Almquists (2, s. 449). Han skiljer på tvenne lokaler, själfva
Skurdalsporten, såvidt vi förstått rätt den västra, brantare delen af fjällets
sluttning, och Storli den östligare. Om det sistnämnda säger han: »Åt
öster blir Lien (= liden) mera bergig med tvärbranta, egendomligt formade
klippor, mellan hvilka bäckar brutit sig väg; här träffas i ymnighet
Ranunculus aconitifolius, Saxifraga cotyledon, Triticum violaceum, Aspidium
lon-chitis och en märkvärdig förrn af Erigeron acris. På själfva Skurdalspor-
1 Uppgifves 1849 af Sjögren som P. farinosa, en uppgift som af Almquist rättats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
