Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sydberg i Ångermanland, Medelpad och Jämtland
2 37
med talrika myrar. Den rika växtligheten står, såsom af gammalt
kändt är, i närmaste samband med att sluttningen är nederoderad i
kalkrika, siluriska alunskiffer, hvilka ge en lättförvittrad, näringsrik,
varm jordmån. Öfver siluren är skjuten en numera tunn, flat skålla
af algonkisk kvartsit, ägnad att kvarhålla vattnet på det ofvannämnda
platålandets krön, från hvilket det afrinner i talrika småbäckar, hvilka
med lätthet skurit ned djupa raviner i de underliggande skiffrarna. Härom
säger R. f. fristedt (88, s. 3): »Tåsjöberget är ett mullberg, där
endast de ymnigt frambrytande bäckarna hafva i djupa fåror genombrutit
humustäcket och blottat det till små skärfvor vittrade skifferlagret».
Det är i dessa små dälder i god exposition och på god jord, som
bergets alla botaniska rariteter träffas. Det finnes här sålunda icke som på
flertalet andra berg, beskrifna i denna uppsats, något tvärbrant stup med
en bergrot, i hvilken florans sydliga arter samla sig, utan dessa äro spridda
på lämpliga platser öfver sluttningarna. Den starka och lätta erosionen i
den lösa bergarten öppnar ständigt nya växplatser, något som är af stor
vikt för vissa arters bibehållande. Huruvida några mindre tvärstup, såsom
man kunde vänta sig, finnas i öfvergången mellan alunskiffern och
kvart-siten framgår ej af litteraturen.
Tåsjöbergets rikedom på för inre Norrland sällsynta arter är känd
sedan gammalt. Redan l. l. læstadius omnämner 1824(157,3. 1840. f.)
några af bergets rariteter, såsom smultron, Poa sudetica, Cystoptcris
montana och Salix myrtilloides. En mera ingående skildring lämnades af R. F.
fristedt 1857 (88, s. 10 och ii samt i 89). Han påpekar, att en stor del
af de arter, som skapat »dess fjärran välkända rykte» nog finnas spridda
äfven annorstädes i trakten — detta är ju ockå att vänta, då alunskiffrarna
bilda sluttningarna kring större delen af Tåsjön —- men »här äro på ett
ställe samlade i en större mängd individer». För det »æsthetiska sinnet är
det tillika af stort intresse», säger fristedt, »genom den behagliga
anordningen af dess växtalster i dess mot Tåsjödalen branta sluttningar».
Bland de arter, som af honom nämnas, må särskildt framhållas Lonicera
xylosteum och Botrychium virginianum.
År 1893 besökte A. Y. Greviluus Tåsjö och har rätt ingående
skildrat sina därstädes gjorda iakttagelser (98, s. 3—5). arnell och
jensen (Ein bryologischer Ausflug nach Tåsjö, Vet.-Ak. Bih., Bd. 21, Afd. III,
N:o 10, 1896) omtala 1896 utförligt bergets märkliga mossflora och de
allmänna förhållandena samt bifoga en geologisk karta öfver området. Till
sist må nämnas att E. modin i Sv. Turistför. Årsskr. 1894, s. 109 på tal om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
