Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 O
TREDJE KAPITLET
kalkhalt. Detta mättas under sin väg fram genom djupare jordlager med
kalk, blir hårdt. Detta hårda vatten erbjuder växterna ständig tillgäng
på erforderlig kalk.
Hvad som här yttrats om Nordsveriges egentliga kalktrakter gäller
naturligen, ehuru oftast i mindre grad, äfven om de delar af
urbergsområdet, hvarest rent lokalt urkalklinser skapa kalkrikare mark. Ännu äro
vårt lands norra delar i detta afseende föga kända, och på de geologiska
öfversiktskartorna äro endast ett fätal dylika förekomster angifna. De
finnas emellertid, och mången gång torde man kunna spåra dem redan i
växtförteckningarna. Så finnas vid Los, där kalkhaltiga bergarter anstå,
t. ex. Arabis hirsuta, Astragalus glycyphyllus, Calamintha, Carex ornithopoda,
Cypripedium, Ma/axis paludosa, Orobus niger, Turritis glabra och af
fjällväxter Carex capitata, Sceptrum, Toficldia palustris m. fi. arter.
Ett annat exempel är nephelinsyenitområdet på Alnön utanför
Sundsvall. I denna bergart äro partier af kalksten insprängda. Den rika flora,
som följer dessa, är beskrifven af A. Y. Grevillius (96). Bland arterna
ma blott nämnas Anemone Jiepatica, Calamintha, Campanula latifolia,
Convallaria polygonatum, Impatiens, Lonicera xylosteum, Vicia silvatica som
bevis för huru rik på sydskandinaviska arter denna långt norrut belägna
fyndort är.
Ibland är det ej kalkstenar utan andra bergarter med en högre
procent af lättvittrade kalkrika mineral, som skapat en mark, där mera
fordrande arter finna en fristad. Det mest bekanta exemplet härpå äro de
till grönstensgruppens eruptiver hörande värmländska hyperiterna,1 inom
hvilkas område RlNGlUS (211) antecknat talrika arter af nu ifrågavarande
slag; jfr beskrifningarna af Ränneberget och Gettjärnklätten. Hyperiternas
fördelaktiga inflytande på äfven de xerofila skogssamhällenas
tillväxthastighet är äfvenledes väl känd.
Till sist må äfven påpekas det inflytande, som de lösa jordlagrens
1 Att de i Norrland förekommande sydskandinaviska arterna äfven i sydligaste
Sverige med förkärlek uppsöka liknande bergarter framgår af Scheutz, yttrande (Smålands
florä, Växjö 1864, s. XI): »Såsom ofvan är anmärkt, företer den östra och vestra delen
— af Småland — ganska stora skiljaktighet i växtlighet; i allmänhet ju mer man
framtränger mot vester, desto flera arter af den östliga vegetationen förlorar man under det
en och annan vestlig växt dyker upp. Denna allmänna regel lider dock ett och annat
undantag, ty i Småland betyda klimat och höjd offer hafvet vida mindre än jordgrundens
och lokalens beskaffenhet. Så t. ex. fann jag 1863 vid Sännås i Wilstad (vid en
bergshöjd, som hufvudsakligen bestod af hyperif) Actcea, Viola mirabilis, Geranium lucidum,
Triticum caninum, Humulus, Impatiens, Vicia silvatica m. fl. i dessa trakter osedde
växter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
