Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 O
TREDJE KAPITLET
inre platålandet i afsaknad af topografiska former af den art, att de kunna
vara lämpade till växplatser för nu ifrågavarande arter? Det torde icke
kunna förnekas att här och hvar äfven i områdena mellan de stora
floddalarna topografien är sådan, att bergstup erbjudande fullt lämpliga
lokaler finnas, låt vara ej i det antal som utmed de stora floddalarna.
Ej heller kan med fog påstås, att öfverallt bristande undersökning skulle
kunna vara orsaken till att de sydskandinaviska arterna ej äro kända.
Den sannolika orsaken till deras frånvaro torde på grunder, som senare
utförligare anföras, vara den, att dessa arter aldrig förmått sprida sig på
platålandet till de lämpliga lokaler, som där eventuellt kunna finnas. Det
är med floran som med befolkningen: i de stora dalarna är denna talrik
och tätt sittande, uppe på platälandet mellan dem är den fåtalig och
gles. Skillnaden har sin yttersta grund i den fysiska geografien,
odlingslägenheterna liksom de goda växplatserna äro få och små däruppe,
lokalklimatet är sämre än nere i dalarna.
Urbergsområdet uppbygges, som bekant, af ett flertal olika bergarter
med väsentliga olikheter i afseende på kemisk sammansättning, lätthet att
vittra, förklyftning m. m. Man skulle därför kunna vänta, att bergarten i
högre grad skulle påverka topografien. Så synes emellertid icke vara
fallet hvad de stora topografiska dragen beträffar, men väl är, som senare
skall omtalas, bergarten af stor betydelse för markbildning m. m. i de"
olika bergen. Vi träffa berg af nu ifrågavarande slag ungefär lika rikligt
i det härjedal-hälsinglandska porfyrområdet, i det stora sydnorrländska
gneisområdet och i de mellannorrländska granittrakterna.
Framhållas bör emellertid, att graniten synes vara mera ägnad än
öfriga bergarter att vid sin förvittring bilda branta berg af kupolform, i
sina sydsidor särskildt tjänliga såsom ståndorter för sydskandinaviska arter.
HöGBOM (138, s. 93) framhåller hurusom de yngre graniterna ha en med
massivens ursprungliga begränsningsyta parallell förklyftning, hvilken vid
denudationen företrädesvis följes. Då floderosionen träffar ett granitmassiv,
där förklyftningsplanen luta från dalen eller ligga horisontellt, eroderas
dalen ned mellan granitväggar af stor fasthet, ur hvilka större block
frigöras, medan ofta branta, lodräta stup af betydande höjd komma att kvarstå.
Som exempel på ett berg, som på sin ena sida af nu berörd orsak har en
dylik stupbildning, anför HöGBOM det bekanta nedan beskrifna
Skule-berget i Ångermanland.
Fjällområdet. En helt annan topografi än urbergsområdets möter i
fjällkedjan, den gamla Kölen, hvilken är så genomfårad af djupa
erosions-dalar, att densamma uppdelats i olika fjällpartier så skilda, att det t. o. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
