Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DUN NORDSVENSKA FLORANS EKOLOGISKA HUFVUDGRUPPER ] 3
region och det nordliga barrskogsbältet. Det skulle således närmast
motsvara den öfvergångsgrupp vi urskiljt mellan fjällarterna och de nordiska
arterna. Att för närvarande belägga denna med ett särskildt namn är
kanske icke nödigt. De kunde, om man så ville, kallas björkregionsarter.
BLYTTS andra stora hufvudgrupp är den subarktiska. Namnet
har han gifvit därför »att flera af dessa arter förekomma på Sydgrönland»,
men å andra sidan ha de, enligt BLYTTS egen framställning, uppenbarligen
sin hufvudsakliga utbredning inom Skandinaviens nordliga och mellersta
delar. Någon klar skillnad mellan denna grupp och BLYTTS nästa, den
boreala, finnes knappast. Arterna inom den senare sägas visserligen »ha
sin största utbredning i låglandet» »både öster och väster om fjällryggen»,
men å andra sidan, stiga många till 1,500- 2,000 fot», enstaka arter ändå
högre. Vi ha ej heller funnit någon anledning att uppdela växterna med
dessa lifsfordringar i tvänne grupper. Det är i hufvudsak dem vi
sammanfatta under namnet nordiska arter, ett namn, som vi finna språkligt
bättre och såväl ekologiskt som geografiskt uttrycksfullare än de Blytt
användt. Att föra arter såsom Coloneaster och Anthyllis (52, s. 60), hvilka
ha helt andra lifskraf än de öfriga, till nu behandlade grupper torde icke
vara riktigt.
Blytts fjärde grupp bilda de atlantiska arterna eller
Bergenkustens speciella arter, den femte de subboreala växter, som trifvas
i Norges lågt liggande sydöstra trakter särskildt silurtrakterna kring
Kristianiafjorden, och den sjätte och sista de subatlantiska, som ha sin
största utbredning i vårt grannlands »sydligaste lägsta kusttrakter från
Kragerö till Stavanger». De tre sista nu nämnda gruppnamnen ha som
termer angifvande vissa supponerade klimatförhållanden under olika
skeden af den senare portglaciala tiden fått en rätt stor användning i en
del nyare växtgeografiska svenska skrifter. Betydelsen har dock
väsentligen växlat, ty då det talas om subatlantiska arter i fossillistorna för
torf-mossarna inom mellersta Norrland menas växter med helt andra ekologiska
kraf än dem de arter ställa, som Blytt ursprungligen tänkte på. Redan
detta gör upptagande af nu nämnda termer vid en ekologisk indelning föga
lämpliga. Ej heller deras språkliga form är särdeles tilltalande för ett
svenskt öra.
Blytts tre sist nämnda grupper motsvara i allt väsentligt den ofvan
urskilda sydskandinaviska artgruppen, d. v. s. de ha alla afsevärdt stora
värmekraf. En eller annan kan möjligen vara att räkna till
öfvergångs-gruppen mellan denna och de nordiska arterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
