Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När Brun entledigades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i kolskog hela vintern och sedan sälja Brun till
slakt på våren. Jo jo, nog kände man Mickel! —
Men i alla fall var Oppigårds-Pelle ett nöt, som inte
tog sina hundrafemti.
Vid Oppigår’n gnällde slipstenen: iiiu . . . iiiu
. . ., det skrek för otäckt. Hvad skulle de ta sig
till i dag, eftersom den där långa knifven, själfva
svinstickarn var framme och gjordes hvass? Så
där års var ju ingen slakttid, kunde tyckas.
Farsgubben knep ihop läpparne och låg duktigt
på slipstickan. Det skulle ske, kunde man läsa i
ögonen hans; man såg det på hela karn för resten.
Drängen, som drog vefven, anade nog hur landet
låg, men knyste intet.
Och solen steg och värmde ryggarne, vinden
låg från sjön, tog med sig gyttjelukt från
sankstränder, friskt från blåvass och nate med en nyans
af tjära från ökstaden ibland.
En flock änder sträckte förbi, så nära, att man
tydligt hörde hvinandet af vingslagen, trots olätet
från slipstenen. Inom lagom hagelhåll för resten.
De gjorde en halfcirkel, sänkte sig och hamnade
slutligen i vassen strax bakom udden. Nå, där skulle
då ingen störa dem i dag åtminstone. Pelle var
annars inte sen att rycka mynningsladdaren från
spiken, då vildtet kom in på knutame. Men i dag
var hågen vänd åt annat håll. Iiiu . . . iiiu . . . häll
vatten på, så det blir tyst! . . Så där ja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
