Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pälsar och mollskinnsrockar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svärjande, tunnklädda ungdomar, som inte fattade
vikten och värdet af ett kortparti mellan
ingenjörerna för järnvägens räntabilitet, solida byggnad,
snabba och säkra trafik etc. For unga naturligtvis.
Svart och otillgänglig som en mur stod skogen
rundt omkring. Ur en hög öfversnöade skottkärror
vid förrådet stucko skalmarne upp, nakna och
öfvergifna. Hästarne, krithvita om nos och bringa,
stampade och ryckte och gnäggade efter hem och
krubba. Medan en himmel, värmande som en
glanskis, tätt prickad med frostplättar, kupade sig
öfver scenen.
En oförvägen sälle af flocken stegade darrande
uppför trappan, famlade skälfhändt efter låset och
trädde, bländad af ljusskenet fram till kretsen kring
spelbordet.
— Ja’ fry . . . fry . . . fryser så . . . ihjäl rent . . .
så ja’ kan dö . . . å så inget ... hö har ja’ . . . te
äta ... åt hästen . . . å ingen fäll h . . . ha vi, nå’n
åf oss ... Di andra ... di fry . . . fryser, di mä . . .
å — — —
Han kom ovanligt hastigt ut till kamraterna
igen.
Manövern värmde ju alltid litet, men det var
ingen af de andra som visade lust att tina upp sig
på samma sätt; marken nedom trappan var för
hård.
Om de hvitpudrade hästlifven haft det minsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
