Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bashen * vore en rund växt utan remna, så skulle svenskar och
indianer utgöra ett hufvud utan remna».
Genom beröringen med svenskarne fingo indianerna snart
kunskap om kristendomens grundsanningar, och så stort var
deras intresse för den nya religionen, hvilken de funno mycket
hög och skön, att den svenske pr esten Campanius måste lära
sig deras språk, för att bättre kunna undervisa dem.
Man kan således säga, att detta var svenskarnes första
protestantiska hednamission. Och den första bok, som, efter
hvad man vet, i Amerika blifvit öfversatt till indianernas språk,
var Luthers katekes. Öfversättaren var Campanius.
Naturligtvis voro svenskarne angelägna att för egen
upp-byggelse skaffa sig en kyrka. En sådan invigdes år 1646
af magister Campanius vid Tenakong, det nuvarande Tinicum,
9 engelska (= il/4 svensk) mil syd vest från Philadelphia.
Senare tillkommo ytterligare två, en vid Kristine skans, ungefär
3 svenska mil från Tenakong, samt en vid Wicacoa (nu en del
af Philadelphia). Alla dessa voro af trä.
Stor svårighet blef det med tiden för svenskarne att få
prester. Den ende, som de slutligen hade, »blef åldrig och
vanför», heter det i en gammal berättelse. »Ty syntes ett
bedröfve-ligit öde tillstunda. De rättsinnige längtade hjerteligen efter
hjelp, men de visste icke, hvart ut de skulle vända sig. Icke
hördes något från Sverige, intet skepp derifrån. Ingen bekant
hade de i Ängland, som kunde befordra deras sak. De gamle
Svenske, som sjelfve farit den långa vägen, höllo mest otroligit,
att någon svensk präst ville komma till dem. Likväl gjorde
de försök tvenne åtskilliga gånger att skrifva hem efter präster,
men det kom aldrig svar derpå». Församlingen »råkade i
ödesmål», och det såg mycket mörkt ut. »Ingen ordning, ingen
fruktan var ibland folket. Det var tid, att Gud skulle hjelpa, ty
all menniskors hjelp var ute.» Då anlände år 1691 till
Stockholm en ung svensk, som besökt Nya Sverige. Han omtalade
svenskarnes andliga nöd derute. Saken föredrogs för
konungen Karl XI. Han vardt mycket intresserad deraf och beslöt,
att prester och böcker skulle sändas. När svenskarne genom
bref fått underrättelse derom, blefvo de mycket glada. Bland
dem fans en man vid namn Springer, som hade stort inflytande-
* Ett dryckeskärl af kokosnötskal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
