Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
ble! vred öfver alla dessa goda gåfvor och hon sade: ’Jag
gifver honom den lotten att han ej skall lefva längre än tills
detta ljus brunnit ut’. En af de andra nornorna tog ljuset,
släckte det och tillsade min moder att äoga förvara det.
Sedan drogo nornorna bort.
När jag blifvit fullvuxen, fick jag ljuset af min moder
och sedan dess har det städse följt mig.»
Kungen frågade Gäst, hvarför denne dragit till hans hof.
»Jag väntade vinna lycka hos eder, som prisas så högt
af alla.»
Sedan frågade Olof, om Gäst ville mottaga dopet.
»Det vill jag gärna», sade Gäst. Han döptes nu, blef
sedan upptagen bland kungens hirdmän och ärades af alla för
sin trohet och vishet.
En tid därefter sporde kungen honom: »Hur länge skulle
du vilja lefva, om du själf kunde råda därför?»
»Endast en kort tid, om Gud så vill», sade Gäst.
Olof fortfor: »Hur snart tror du döden komme, om du
tände ditt ljus?»
Gäst framtog sitt ljus och lät kungen tända det. Ljuset
brann mycket fort.
Kungen sade till Gäst: »Hur gammal är du nu i själfva
verket?»
»Jag har fyllt trehundrade vintrar», svarade Gäst.
»Då är du mäkta gammal», sade kungen.
Gäst lade sig därpå ned och bad att få sista smörjelsen.
När han fått den, fanns ännu något litet kvar af ljuset. Men
i samma ögonblick ljuset slocknade, slocknade äfven Norna
Gästs lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
