Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
Rolf sporde Kettil, huru han fann denna leken. Kettil
sökte slå bort sin broders missnöje med ett skämt öfver
’Sveakungen’, men Rolf sade: »Vig i mun kan du alltid vara,
men uträtta något är du ej så rapp till; nu kan du själf se
hur god hon är att tagas med».
Slutligen bad Asmund att Rolf skulle finna på någon
utväg, så att de kunde intaga borgen, ty nu hade de legat där
utanför i fjorton dagar och för hvarje dag lidit spott och spe
af svearne, samt därtill mist mycket manskap.
»Inte vet jag, om mitt råd är godt», svarade Rolf, »men
fresta det kunna vi ju alltid. Vi skola gå till skogen och
göra oss risknippor samt binda ihop dem till stora tak, hvilka
vi skola sätta fast vid stolpar, så höga att vi kunna gå under
dessa tak. Sedan skola vi ställa dem kring murarne och så
gräfva oss igenom.»
Rådet syntes alla godt. Stormtaken blefvo med stor hast
iordningställda och framburna till vallarna. Nu kunde Rolfs
män i god ro begynna sitt arbete. Väl vräkte Torborgs folk
ned brinnande beck och kokande vatten, men utan att skada
dem, och inom kort hade de fått hål på vallen.
Rolf och hans män stormade därefter in i borgen, men
funno den utrymd. Dock voro alla rummen ordnade som till
gästabud och borden dignade af mat och dryck.
När Kettil fick se detta, utbrast han: »Förvisso hade den
kungen ett fegt hjärta, som lämnade så mycket mat åt sina
fiender; nu skola vi äta och dricka och göra oss goda dagar;
sedan skola vi skifta rofvet».
Rolf, som anade, att det var Torborgs mening, att de
skulle dricka sig rusiga, på det hon sedan skulle kunna falla
öfver dem, sade: »Här får ingen dröja. Borgen skall noga
rannsakas, och om vi ej finna Torborg och hennes folk, hafva
de flytt genom någon lönngång. Den skola vi finna och sätta
efter dem, ty säkerligen dölja de sig i skogarne här
omkring».
Man letade i borgen utan att finna någon. Men
lönngången upptäcktes inom kort och genom den tågade alla kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
