Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TA
hjärta, hvarpå Kristian hyllades och kröntes äfven till
Norges konung.
Längre fram samma år (1450) ingingo Danmarks
och Norges riksråd en öfverenskommelse i Bergen, att
dessa båda riken alltid skulle vara förenade under sam-
me konung äfven om Sverge ville utgå ur föreningen.
x
Imellertid dröjde det icke länge, innan nya tvister
uppkommo mellan Karl och Kristian, som hade till
följd ett flerårigt krig, därunder de båda motståndarne
hetsade brödrafolken mot hvarandra i vilda utrotnings-
fäjder.
Karls härar bröto in i Skåne, härjande och brand-
skattande, brännande byar och städer, bland dem det
rika Lund med sina 24 kyrkor cch kloster, och i öf-
rigt skoningslöst farande fram med skam, död och för-
ödelse. Kristian mötte på liknande sätt så till lands
som sjös.
Under tiden var unionspartiet i Sverge icke ovärk-
samt. En af dess främste ledare, ärkebiskop Jöns Bengts-
son, eggade allmogen till uppror mot Karl. Han trädde
fram för högaltaret i Upsala domkyrka, nedlade där
sin kräckla och biskopsskrud, klädde sig i hjälm och
harnesk och grep svärdet under förklaring, att det ej
skulle få hvila, innan han fördrifvit tyrannen.
Karl skyndade mot Stockholm för att med sin
öfvermakt raskt nedslå resningen i dess början, men
möttes och öfverrumplades på vägen af ärkebiskopens
krigsfolk, sårades i striden och måste fly, hvarpå han
skyndsamt samlade sina dyrbarheter och seglade till
Danzig (1457) där han vistades i 7 år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
