Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett falsarium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kammaren och vandrade därefter ut i bygden.
Stugan var honom för trång. Och för alla han träftade
läste han upp Stockholmsbrefvet och hemmansägarna
och drängarna och pigorna bligade. Och så mötte
han prosten.
»Hvarför gångar sig Svensson här ute på
marken i stället för att varda sittande i lärjungarnes
krets?» frågade prosten strängt.
»Er väg går åt höger, prost, min åt vänster,
farväl!» sade herr August Svensson och tog också
af åt vänster och banade sig i brist på gammal stig
ny väg öfver en trädesåker.
När han kom hem satt fru Svensson just och
klippte urringning på sitt höghalsade sidenlif i och
för presentationen vid hofvet.
Strax efteråt tittade handelsmannen in.
»Gratulerar, gratulerar, herr
ecklesiastikminister!» ropade han skrattande.
»Jaså, du vet det redan», sade herr August
Svensson.
Handelsmannen skrattade ännu hjärtligare.
»Skulle jag inte veta det, jag som har
skrifvit brefvet!» jublade han... »Det var ju bara ett
skämt!... Förstår ni inte skämt?»
Han såg på fru Svensson. Hennes tårar
störtade strida ned öfver det urringade sidenlifvet. Och
han såg på herr August Svensson. Men då blef
han rädd och flydde och höll en god stund igen
dörren utifrån, fast det var obehöfligt. Ty herr
August Svensson var tillintetgjord. Det plågade
honom att han hade läst upp brefvet i bygden, och
det sargade honom att han varit hög mot prosten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
