- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
358

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vägen från stationen tog vi kaffe på fiket vid stora
vägen. En zigenerska spådde oss. Jag skulle bli stor man i
staten. Vi skulle bli lyckliga, Birgit och jag. Vi skulle få
två barn. Birgit skrattade och gav henne en krona. När
vi gick vidare mot torpet valde jag stigen över den
gamla avrättningsplatsen. Här skulle halshuggits. Vid
trolltallen bad jag henne bära min ryggsäck.

– Jag vill filma dig med ögonen, sade jag.

Fasanerna lyfte i skogen. Det var något märkligt att
se henne gå med ryggsäcken. Hon rörde sig så mjukt.

– Du har gungstol! sade hon när vi kom fram. Och
det är skansenfönster här i din stuga. När jag nu ser ut
möts jag av en bod, en sjö, ett slott på andra sidan,
miljoner av mjältsjuka höstblad. Jag spinner som en katt.

Vi åt fiskbullar med musslor. Birgit stod med
förkläde på magen och gjorde stuvningen.

– Marianne och mamma skulle se mig nu när jag
står vid spisen, sade hon. De skulle inte tro sina ögon.

När mörkret föll tände jag i kakelugnen. Jag tog
fram två fotogenlampor, tände dem och gav henne
Pubertet att läsa. Hon satt alldeles tyst under det hon
läste manuskriptet.

– Jag tycker om den, sade hon sedan. Den är sann.
Jag är glad över att så helhjärtat kunna tycka om den.
Det har inte att göra med att den är din. Fast du är ju
allting här och allting här är du.

Jag eldade i kakelugnen. Jag ville göra rummet
riktigt varmt.

– Jag skall skriva rent manuskriptet åt dig, sade hon.
Det måste se snyggt ut när du lämnar in det till
Bonniers.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free