- Project Runeberg -  När morgondagarna sjöng : från glömda år /
206

(1994) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kommissionen för Europa. Jag har inte talat med honom,
men jag har talat med hans sekreterare. Hon var
alldeles förtjusande. Ni skall ta tåget till Genève när ni blivit
friskare. Hon kommer att möta er. Hon har sänt
pengar så oroa er inte för det.

Jag har druckit buljongen och lägger mig igen. Jag
är mycket matt. Men annars mår jag inte dåligt.
Simone stoppar om mig.

– Sov nu, sade hon.

Jag är säker på att jag inte försökt något med henne.
Den gången i Karlstad var jag yngre. Man är ju som en
kanin när man är sjutton. Men då var det så att jag blev
plötsligt sjuk en kväll när jag var på middag hos Gustav
i villan på Alvgatan. Lika plötsligt då som nu. 41 graders
feber och yrade. Så sjuk att Gustav som var läkare
menade attjag inte kunde gå hem till mitt rum på
Pihlgrensgatan. Där fanns ju ingen som kunde titta till mig.

Jag vaknade upp ur feberyrseln helt plötsligt ett par
dagar senare. Det var den adertonåriga blonda Berit
som sade:

– Du får inte låta det gå i mig! Jag är ju förlovad.

Jag märkte då attjag låg i hennes säng och höll på
att knulla henne. Hon hade mens och jag hade dragit
av henne det virkade mensskyddet och hon höll nu om
mig och sökte stöta mig ur sig på en gång. Jag måste ha
gått genom huset till henne när febern släppte efter
midnatt någon gång. Vi måste ha somnat efteråt för
det hade börjat ljusna när hon ruskade på mig.

– Skynda dig så de inte kommer på dig. Och du
måste tvätta av dig. Det ser ju för ruggigt ut här. Att du inte
kunde hållit dig!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nmds/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free