- Project Runeberg -  Lort-Sverige /
340

(1938) [MARC] [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

väggarna: fotografier av människor, ensamma och i grupp,
av kyrkor, gårdar; takkrona, trearmad, med elektriskt ljus.
Snickarmöbler, blandade ined gamla hemgjorda. Det bela
gediget, absolut utan aningen av instängd lukt, skinande rent
överallt.

— Ja, säger ägaren, det bar skett stora förändringar här
i Västerbotten på 25 år.

— Vilka anser herr Johansson ha varit de viktigaste
orsakerna?

— Först och främst kommunikationerna. Isoleringen har
brutits. Det har blivit nya vägar, och det har blivit en
förbindelse mellan småbyarna och de större byarna, som man
inte kunde tänka sig för tjugufem år sen. Vår nuvarande
landshövding har gjort storverk.

— Och vidare?

— Jo, så har det varit den ekonomiska organisationen av
jordbruket, egnahemsrörelsen och nu till sist
bostadsförbättringsbidragen.

— Vad har allt detta medfört?

— Folket har börjat vakna, och vi har kommit närmare
Sverige!

Kanske var detta den replik, som på hela resan rörde mig
mest och pekade längst.

Från detta nya Västerbotten fortsatte vi till det gamla.

— Det här är det sämsta hus, vi har att visa! sade
ciceronen, då vi stannade vid ett stort, präktigt, blekrött, något
hopsjunket hus, flankerat av en omålad, svartnad
sommarstuga på ena sidan, ladugårdsbyggnaden på den andra. På
träbron låg en vit katt och kisade mot oss.

— Han är inte hemma, men vi kan gå in! sade ciceronen,
och vi stego in i det olåsta huset, där en ensam gubbe bodde.

Jag tror, det var det mest äkta trähus, om jag så får säga,
som jag såg på hela resan. Två väldiga gavelrum, det ena
kök, det andra storstuga och mellan dem icke en utan två
kamrar. Den väldiga spismuren, gamla kopparkärl, mer än
fotsbreda golvplankor, blankpolerade och skinande av
ål-340 der, bjälkarna i taket, den långa raden av soffor längs väg-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:46:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nllortsv/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free